Ett öppet sinne
Vi får se hur jag har förändrats när jag kommer tillbaka.
Livets små frustrationer
VAAA??? MEEEENAR DU VERKLIGEN DET?? FÖRLÅT FÖR ATT MITT SIMPLA SINNE INTE FÖRMÅDDE UPPFATTA DEN SUBTILA TONEN I DIN RÖST.
*blink blink blink blink*
Asså. Jag var ironisk. Bara så ni vet.
Ah. Le mot juste.
En annan sak som retar gallfeber på mej är när folk använder ordet "intellektuell" i fel sammanhang.
"Woho, jag fick MVG på kemiprovet, jag är såååå intellektuell!"
NEJ, du är INTE intellektuell om du ställer upp generella formler för redoxreaktioner eller protolyserar syrornas konvalenta bindningar. Jag antar att det är INTELLIGENT du syftar på, men det är du antagligen inte heller eftersom du inte förstår skillnaden mellan de två orden.
Om jag bara orkade skulle jag kunna förstå den där skiten.
En intelligent person är helt enkelt smart, medan en intellektuell person läser Kafka, skriver essäer om vansinnets väg till förnuftet, analyserar djupa pjäser och spiller rödvin på skjortan. Du din tölp har väl aldrig satt din fot på kungliga dramatiska teatern! Jag spottar på såna som du! Du är inte ens värdig att rycka bort nopporna från min kulturkofta.
Mina slumrande modersinstinkter
http://www.youtube.com/watch?v=0purlSxoKGU
Hihihi, Nuttigull <3
En skarp, stickande smärta i handleden fyller mina ögon med tårar. Bokstäverna på skärmen glider ihop till en blurrig gröt. Hela jävla kvällen har nämligen gått åt till att fylla i 16 adoptionshandlingar.
Tyvärr till ingen nytta, då det efter research visade sig att de rödkindade gossarna på videon numera är råbarkade karlar tjugoårsåldern. Likväl kan de vara i skriande behov av min moderliga kärlek, men jag vill inte att den ska kanaliseras genom kalsongtvätt och dammsugning av ungkarlslyan. TVI VALE!
En liten gnista hopp återstår: En kallblodig präst kan ha haft sinnesnärvaro nog att kastrera krabaterna innan de nådde puberteten för att bevara deras ljusa stämmor. Ett flinkt klipp med saxen under särken SNAPP, så skonas de från de rasande hormonstormarna.
En skarpslipad frälsare
Mina spasmer blir bara värre för varje år
Pastellfärgade spöken och verbala ninjor
Idag besökte vi en moské med religionen. Oerhört berikande. Den fryntlige mussen som ledde den andliga rundvandringen levererade den ena rykande heta sanningen efter den andra. Det var bara att gurgla och se glad ut när man fick en skedfull söndermosad livsvisdom inkörd i munnen. Hääääär kommer flygplanet in i hangaren! WROOOOOOOM!
Med en handviftning avfärdade han evolutionsteori med att Darwin själv såg ut som en apa och sökte en förklaring till sitt ofördelaktiga yttre
Hm. Förvisso inte helt otänkbart.
Vi kom in på ämnet änglar.
"Hur definierar du en ängel?" ville jag veta
Änglar är tydligen varelser av ljus som kommunicerar med varandra via bluetooth och skriver ner alla människors handlingar. De har backup på sitt material, så det är ingen idé att försöka lura dem.
Och vet ni vad, det är bara en tidsfråga innan vi kan bevisa deras existens! Vetenskapen har nått långt, forskarna kan ju redan se "de där små grejerna" i sina mikroskåp och andra galaxer i sina magiska stjärnkikare. Dessutom finns det en japan som har uppfunnit en maskin som man sätter in i sin hjärna när man sover. Om man drömmer om ett äpple ritar maskinen ett äpple på ett papper.
"Förlåt, men nu förstår jag inte riktigt kopplingen till änglarna" påtalade jag försiktigt när exposén hade svävat ut såhär långt.
KAAAAZAAAAAH! Jag kände mej som en verbal ninja!
Don´t let the blue eyes
fool you. Han har backup
på allt du säger och gör.
Min subjektiva upplevelse var att vi förde en högst belevad konversation, präglad av självbehärskning och tolerans, men enligt utsago från mina klasskamrater såg jag ut att vilja strypa karln.
När vi skulle in i bönesalen var vi flickor tvungna att täcka våra frestande, kurviga kroppar för att inte väcka oanständiga begär hos männen. 16 sladdriga kåpor i olika chica nyanser väntade på oss på krokar vid ingången. Vi såg ut som en flock pastellfärgade spöken när vi smög runt i moskéns mörka vrår.
Som de anarkafeminister vi är hade jag och Leena-Maaretta naturligtvis planerat en storslagen kupp. Visst, vi skulle dra på oss förtryckarmantlarna, men vi skulle vara nakna under (!!!). Sedan, mitt i bönesalen, skulle vi dra av oss dem med en elegant svepande handrörelse, höja knytnävarna mot taket och skandera "KVINNOMAKT, MANSSLAKT! " Det gyllene tillfället infann sig dock aldrig.
Klassens muslim avslöjade att han tyckte att burka var sjukt sexigt. Han hävdade bestämt att de muslimska kvinnorna är mycket välsvarvade under alla tyglager, och att det inte är ovanligt med märkestrosor och stilettklackar. Han gav intrycket av att ha slitit av mången burka i sin dag.
Två puddingar
Ursäkta. Jag är ett referensexemplar. Du får inte ta hem mej.
Brev från Stajnatown
Lägg märke till hur hon har skrivit adressen på David Johansens mage <3 !!
Döm min förvåning när jag sprättade upp kuvertet och ett blekgrönt gravband med texten Tack för din vänskap trillade ut!
Eftersom Stajna ringde PRECIS JUST DÅ fick hon äran att höra min reaktion IRL, med ärrbildning på trumhinnan som följd.
Jag satte upp gravbandet ovanför min säng. Tyvärr samtyckte inte de två russin som jag bor tillsammans med till denna enligt mej högst estetiskt tilltalande utsmyckning. Under en fängslande predikan fick jag reda på en hel drös färska sanningar om mej själv. De nya egenskaper jag kan tillskriva mej är bland annat:
*Brist på empati
*Respektlöshet
*Smaklöshet
*Puerelitet
Doktor Edberg gav mej även en diagnos på en psykisk störning som han tyckte stämde väl in på mitt beteende, något som jag är mycket tacksam över eftersom jag har gått runt och funderat på det ett bra tag nu.
Indescribeable horrors
The unnameable
The Descend
The lurking fear
Efter att ha sett hans verk frågar jag mej själv om jag uppfyller min plikt som flickvän och ger honom tillräckligt med uppmärksamhet. Substituterar lermonstren för något? Vad är det egentligen för sjukliga begär som utkanaliseras i lerknådandet?
På bussen på väg till rollspelet visade Jocke upp ett särskilt exklusivt parti hudfärgad lera. Jag blev alldeles till mej! Äntligen, det sista vi behövde för att göra vår avgudabild av Sten! Men, gnällde jag, den är ett par nyanser för ljus för att matcha Stens läckert brunbrända hy! Jocke log finurligt.
"Jag har ett paket eeeextra fin NEGERBRUN lera som vi kan blanda ut den med" deklarerade han högt och tydligt.
Vad han inte visste var att det på sätena bakom oss satt just två stycken kulturberikande, välintegrerade negrer som smackade upprört med läpparna.
"Do zer üt zom en BEATLE!"
Det är därför som vissa äldre lägger sig till med en charmigt burdus jargong.
Detta fick jag erfara när lilla mojmoj kom över på fika. Hon hade åsikter om det mesta, allt från våra tapeter till Nannis munhygien, men det som genererade mest bitska kommentarer var min frisyr.
(Läs med knarrig röst och österrikisk brytning)
"Ta bort det håret ur ögona! Do zer üt som en BEATLE! "
I min mormors värld personifierar The Beatles dålig smak och ungdomens förfall. Fascinerande att det faktiskt fortfarande finns människor som blir provocerade av annat med Beatles än deras mjäkiga framtoning.
Hm, jag tycker kvartetten ser tämligen välkammad och belevad ut. Kan det, hemska tanke, vara så att mormor tycker att min frisyr är stört töntig, att jag borde tuffa till mej lite? Hon är ju ändå en dam med koll.
Permanentat is the shit
Ikväll blir det vampyrrollspel hela natten lång med Jocke och hans geekiga vänner! O.o
Smaskiga dojor
mmm... det vattnas i munnen!
Här kan du lägga vantarna på de små raringarna!
Tycker du att $67.50 är lite väl saftigt kan jag avslöja att det går utmärkt att tillverka ett par själv.
Allt du behöver är:
Samt en flaska margarin att ha i handväskan. Du bör smeta på ett lager fett var 3:e timme för att bibehålla den rätta glansen!
För renläriga moralister som Fröken Dunér kan jag rekomendera dessa
Ostiga livsfunderingar under en söndagspromenad
Vad var syftet? Sökte den efter något? Hade någon satt dit den? Eller hade den tagit sig dit på egen hand?
Jag petade på den med en lång pinne, och dess slemmiga fot tappade greppet om underlaget. Skalet krossades mot asfalten.
Jag har en tendens att överanalysera alla tänkbara situationer. Och detta kändes som en storslagen metafor över själva livet.
En sökare
Betrakta den här bilden.
Är sniglarna verkligen så olika oss människor?
På min vandring i filosofins tecken träffade jag även på en gammal vän. En skrovlig ek från min barndom. När jag var ung och omärkt av livet trodde jag att dess ruttna hål var en portal till en annan dimension.
Har man blivit för tjock av alla moralkakor och högtravande ideal för att kunna ta sig in dit igen?
Nu är bilderna från modevisningen här!!!
Hela gänget
Att se emo-erik stolpa runt på catwalken i backslick och grå kostym var i sanning en omtumlande upplevelse
Emmy fick de heta badboysen...
... medan jag minsann fick nöja mej med unge herr Backlund med flugan på sned och blicken förlorad långt bort i fjärran. Han ser verkligen ut som en proper engelsk lord som raggat upp en fransyska på cykelsemestern genom Europas vindistrikt med cambridgepojkarna. Nu har han tagit med henne hem till sitt gods, men hon ser inte alltför imponerad ut.
Efter att ha trippat runt en hel dag i 40-talskläder märkte jag att jag faktiskt började bete mej annorlunda. Som om mitt sinne långsamt omformades efter den tidens ideal. Mitt röstläge blev mer nasalt och mitt skratt mer kluckande. Vi får se om det är kroniskt eller övergående.
Världens värsta jobb
Världens värsta jobb har utan tvekan Lars Mortimer som tecknar Hälge. Tänk att behöva komma på 365 stycken seriestripar om året på temat älgjakt!
Föreställ dig den vilken MASSIV ÅNGESTKLUMP den mannen vaknar upp med varje dag...
Swing it, magistern, swing it! Det är tidens melodi...
De senaste veckorna har jag flängt runt som en liten hattifnatt efter kläder som ska spegla tidsandan. I min farmors garderob fanns inget att hämta, då hon gjort trasmattor av alla sina fina 40-talsklänningar.
Detta är resultatet efter en arkeologisk utgrävning i min mors garderob:
Tihi, jag ser ut som en riktig liten tant...
Detta blir nog en förtjusande dag. Belevade män i byxor med pressveck, skjorta, pullover och hatt utgör en ytterst välkommen omväxling till de skräniga orangutangerna som annars regerar klassrummet.
Kanske Sten och jag stämmer upp i en duett under religionen?
http://www.youtube.com/watch?v=m7_94j2qYbk
Nå, drömma kan man ju alltid. Mer troligt är att han går in i rollen som den sadistiske latinläraren Caligula från Bergmans film Hets.
Mina tre älskare
En händelse häromkvällen fick mej att reflektera över om mitt kärleksliv egentligen är så monogamiskt som jag alltid har intalat mej...
Jag och min pojkvän Jocke strosar drottninggatan fram i den kyliga kvällsluften, droppar Strindbergcitat och smädar lärare. Plötsligt stannar jag tvärt. Mina ögon vidgas. Jag har fått syn på en affisch på NAPOLEON. Jag ger upp ett tjut i falsett, sliter mej ur Jockes varma hand, river ner affischen och trycker den mot mitt bröst med ett svärmiskt leende. Joakim blir märkbart irriterad och mumlar och gruffar om att jag är "fånig" och "pubertal".
Efter att ha rannsakat mej själv har jag kommit till en RYSLIG slutsats som går tvärtemot mina ortodoxa ideal:
Jag har inte bara en, utan tre älskare..!
1) Joakim
Som förvisso inte är särskilt fotogenisk, men som ändå har väldigt många andra fördelar
2) Napoleon
Tjuhuuuuu! Tur för Jocke att Nappes kvarlevor förvaras oåtkomliga i en säkert förseglad marmorsarkofag . Dock är tydligen hans (Napoleons alltså) penis fortfarande ute på äventyr, då den enligt uppgift har sålts till en tysk på auktion.
3) Sir William
Ingen förmår värma min frusna lekamen under ruggiga höstkvällar såsom denne brittiske gentleman.
Ja kääääära nån! Jag är allt en RIKTIGT LÖSAKTIG FLICKSNÄRTA!
(Nu har jag satt upp affischen på Napoleon mittemot min säng bara för att jävlas med Jocke)
Dessa personer har jag fått höra att jag är lik:
Amelie från Monmartre, Johan Palm, Caroline Rue (trummis i Hole), Simone de beauvoir, Alexander från "Fanny och Alexander" och Mick Jagger som ung.
*GEMENSAM NÄMNARE EFTERLYSES*
Hur ska jag reagera på faktumet att hälften faktiskt är MÄN?
Tiddelipom!
Nu är det snart dags för genrepet för modevisningen. Jag ska alltså svassa fram på en catwalk iklädd 40-talskläder till tonerna av "Swing it, magistern". Inför 1000 blackebergare samt en allmänhet som också är inbjuden. Att ljushallen är uppbyggd som en gladiatorareana gör inte upplevelsen mer lustfylld.
Enligt uppgifter från mina kamrater går jag "lufsande", "som en björn" och allmänt "okvinnligt". Dessutom har jag även i nyktert tillstånd vissa svårigheter att gå på en rak linje. HUR har jag då hamnat i denna obekväma sits?
Jag har börjat analysera den stund av svagsinthet då jag tackade jag till att exponera mej inför dessa lystna blickar som törstar efter snedsteg och förnedring. Det var Fröken Lovelands manipulativa leende som skoningslöst penetrerade det försvar jag byggt upp mot den här typen av erbjudanden. Den flickan är farlig, säger jag er. Hon formar våra tankar och känslor lika lätt som om de vore mjuka lerklumpar.
Hur skulle världen se ut om hon insåg sin verkliga makt?
Mina läppar formar dessa ödesmättade ord jag inte förmår uttala högt.
... iiiiiiinga stoooormar än i våårt sinne booo....
Någon mer än jag som känner fet ångest och krypningar i hela kroppen så fort som inledningstakten till STUDENTSÅNGEN börjar spelas?? Varenda rad skorrar falskt och studenternas lössläppta glädje känns bara påsmetad och desperat.
Nå, snart står man ju själv där på flaket och kramar om en ölburk (nallebjörnssubstitut för de närmaste 50 åren). Något säger mej att jag kommer att sjungskråla högst och falskast av alla. Min röst kommer att glida upp i falsett vid "oooooch den ljuusnande framtid är vår" och stämbanden slitas av med en SNÄRT.
Hrm, hrm. Läxa till nästa gång: Stryk under FELAKTIGHETERNA i studentsången och motivera. Lämnas i mitt fack senast på tisdag.
Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i vårt sinne bo,
hoppet är vår vän,
vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!
Kitchen aromas are´nt very homely. It´s not comforting, cheery or kind. It´s sizzling blood and the unholy stench of MURDER
Bergmans lösöre under klubban- varje kulturkultings våta dröm
Nu börjar man bli en riktig djefla kultursnobb alltså. Kikade in på Bukowskis där de auktionerar ut Ingmar Bergmans grejer. Kände mej tämligen trygg bland alla noppiga kulturkoftor. En zebra i flocken så att säga. Om en brat hade känt vittringen av svettigt ylle och kommit tassande mot oss hade vi varit svårfällda byten.
Stod och dreglade ett tag över de 31 schackpjäserna som användes som rekvisita i Det sjunde inseglet innan en vakt föste bort mej. En annan pärla i utbudet var ett nerklottrat nattygsbord där Geniet krafsat ner saker som "19.02 sket på mig igen" och "Den jävla starren breder ut sig".
Vad som riktigt fick det att vattnas i munnen var emellertid demonregissörens Papperskorg!
-Ser ut som vilken fucking papperskorg som helst, utbrister den enkelspårige läsaren.
Tssss! Ser du inte dess gyllene aura? Tänk att knöggla ner dina misslyckade noveller, manuskript och filosofiska reflektioner papperskorg i samma papperskorg som Bergman...! Det skulle ge hela mitt liv en mer dramatisk touch. Bara det faktum att han överhuvudtaget ägde en papperskorg gör honom mer mänsklig.
Utropspriset är endast 400 riksdaler. Vi kanske skulle kunna skramla ihop till den i klassen? Istället för resan till Barcelona som ändå kommer att gå i stöpet... Ska framföra det på nästa klassråd.
I övrigt var det mest skräp, gubben verkade ha haft en fäbless för mossgröna manchesterfotöljer. Inget fel på det i och för sig. (Man ska inte tala illa om de döda). 
Lägg märke till hur strategiskt kuddarna är utplacerade för att dölja
hur stoppningen sticker ut ur dynorna. Det är Sankte Bergmans
Heliga Rumpa som nött hål på tyget.
Imorgon har vi både psykologi och geografi, vilket innebär att jag får min DAGLIGA DOS CARINAVITAMIN! Tjohej!
Hm. Nu börjar det lukta flygplansmat från köket. Antar att det är dags för kvällsvard.
