Ulf wahlberg sveriges meste bilkonstnär?

2 min läsning

Text: Robert Petersson

Du har säkert sett dem, Ulf Wahlbergs luftiga bilder med några bilvrak utslängde på landsbygden.

Därför blev jag förvånad när jag klev in i Ulfs ateljé och förgäves spanade efter de bekanta verken. Det var sent 90-tal och när jag besökte en av Ulfs utställningar bjöd han in mig för att göra en intervju för tidningen Classic Motor som jag jobbade med då. Han hade två hus i Älvsjö, ganska nära Stockholmsmässan där hans fru jobbade. I ena huset bodde familjen och i det andra hade han sin ateljé. Och tillsammans hade kåkarna plats för hans Chevor. Det var Chevrolet 1955–57 som gällde och jag vill minnas att han vid tillfället hade en svart, tidig och ganska basic sedan som tidigare gått som taxi. Samt en glassigare Bel Air fyradörrars HT.

Det som förvånade den där gången var motivet han jobbade med. Jag hade bara sett hans bilar och överraskades av en stor, nästan enfärgad mörkt blågrön duk. Förutom några på väggen i bakgrunden fanns inte ett bilmotiv i närheten. För att få till bilden till höger fick jag be honom att ta fram några till, och ställa ett tryck på staffliet, så att Classic Motors läsare skulle känna igen ”sin” konstnär. Ulf, som var mycket aktiv i bilkretsar hade inga problem med det, men till sist ställde han tillbaka det mörka motivet och efter ett tag framträdde en skogsdunge med en liten tjärn ur skuggorna. Ulf berättade att bilden var en beställning och att han experimenterade med hur mörk han kunde göra nattbilden utan att den skulle förlora konturerna. Det handlade om att jobba med små små nyansskillnader, ett hantverk som mer för tankarna till gamla holländska mästare än till en svensk bilentusiast. Men Ulf behärskade de flesta stilar, utbildad som han var vid Kungliga Konsthögskolan där han bland andra träffade kompisen John-E Franzén. Tillsammans utmanade de 60-talets konstvärld med sina bilmotiv och efter resor i USA fascinerades de allt mer av dragracing och USA-bilar i allmänhet.

John-E fastnade för Cadillac, medan Ulf som sagt blev Chevrolet-entusiast. Eftermiddagen rullade på, vi snackade bil och konst och Ulf, som vid det laget kunde kalla sig konstprofessor, berättade mycket om processerna med att skapa ett verk och hur man kunde närma sig ett blivande konstverk både praktiskt och teoretiskt.

Det handlade mycket om idéer och deras förverkligande. Om att försöka förmedla det intryck man själv haft av ett motiv. Var sig det varit föreställande eller abstrakt. Ulf hade en period när han målade mycket nonfigurativt och ä

Denna artikel är publicerad i...

Liknande artiklar

Liknande artiklar