Håkan Åkerbloms inlägg

Hej allihop! Jag är på jakt efter en ny roll och skulle uppskatta ert stöd. Om du hör talas om några spännande möjligheter eller är öppen för att chatta kan du skicka ett meddelande till mig eller lämna en kommentar nedan. #OpenToWork (kul översättningar linkedin gör för övrigt, maskinundervisningsingenjör kanske inte är den mest lyckade, men ni förstår nog ändå)

Gissa ordvitsen

Veckans ord: (överanvändandet av) Matematik Nu när jag är mitt i ett byte av yrkesområde från skolvärlden till IT-världen så har jag noterat en mer accepterande inställning till självhjälpslitteratur. Jag har aldrig vågat prata om självhjälpsböcker jag läst särskilt öppet i lunchrummet i skolan - med rädsla att bli nedskjuten med argument om att det dels är banal och illa skriven litteratur och dessutom förskjuter strukturella problem till individen - men här i IT-branschen så verkar det nästan helt normalt att läsa självhjälpslitteratur. Ett gissel jag dock har upptäckt i flera självhjälpsböcker är överanvändandet av dåliga matematiska modeller. Jag är såklart en vän av matematik, men att försöka åka snålskjuts på matematikens skönhet och kraft anser jag mycket ofint. Här kommer två exempel, notera att jag inte nödvändigtvis tycker att böckerna ger dåliga råd eller är ovärda att läsa, bara att de borde behandla matematiken med lite mer respekt. Start With Why av Simon Sinek. Sinek är sannolikt mest känd för olika vältaliga monologer i Youtube-flödet om ledarskap, millenials och företagande. Han har också skrivit en bok där han tipsar om varför det är viktigt att fråga sig själv /varför/ man gör olika saker. I boken använder han en modell han kallas “the golden circle” och jämför den med “the golden rectangle” som har det gyllene snittets proportioner. Gyllene snittet är en matematisk konstant (ca 1,618) och har alla möjliga fascinerande egenskaper inom konst och matematik. Sineks cirkel har dock 0 matematiska egenskaper och är egentligen bara tre koncentriska cirklar med orden “why”, “how” och “what” i sig. Usch. 1%-metoden (Atomic Habits på eng.) av James Clear. Clear har en imponerande livshistoria där han i en olycka skadades allvarligt och sedan lyckades trotsa läkarnas prognoser och ta sig tillbaka till ett fullgott liv. Hans case är att man med små och konsekventa förändringar kan nå stora resultat. Som argument använder han ekvationen 1.01^365=37,78. Vad menar han med det? Jo att om du bara blir 1% bättre på något varje dag så kommer du i slutet av året vara nästan 38 ggr bättre, alltså 3778% procent bättre! Det är kraften hos den så kallade exponentialfunktionen. Upprepad procentuell ökning ger efter lång tid en väldigt stor ökning. Problemet är bara att det ofta är en mycket dålig matematisk modell. Om jag exempelvis lyfter 100 kg i marklyft idag så kanske det är rimligt att jag klarar 101 kg i morgon och 102,01 kg i övermorgon. Är det rimligt att jag klarar 3778 kg när året är slut? Antagligen inte, eftersom exponentialfunktionen inte är en rimlig matematisk modell när det gäller personlig utveckling, vilket Clear borde fatta.

Veckans ord: Alienation Jag läser just nu kursen “djup maskininlärning”, den sista kursen på min AI-utbildning. Kursen är så att säga kronan på verket för utbildningen och går ut på att skapa så kallade neurala nätverk. Neurala nätverk är en typ av AI-struktur som är inspirerat av den mänskliga hjärnan, om än i mindre skala. Tusentals artificiella “neuroner” är sammankopplade med miljontals kopplingar. Dessa kopplingar kan precis som i vår hjärna förstärkas och försvagas och det är dessa kopplingars styrka som avgör vad nätverket är kapabelt att göra. Häromdagen skapade jag en modell med 79 000 000 parametrar och gick sedan och åt lunch medan jag sa åt datorn att träna min modell. Just denna modell tränas genom att den matas med cirka 4000 bilder med antingen tusensköna, tulpan, ros, solros eller maskros om och om igen tills den lärt sig skilja på dessa. Målet är sedan att den ska kunna beskåda en ny bild den inte tidigare sett och avgöra vilken av de fem blomsorterna den ser. Kanske inte det mest imponerande AI-storverket man hört talas om dessa dagar, men jag fick ändå en svindlande känsla när jag satt och åt min kycklingpasta och tänkte på min dator som brummade på och frenetiskt justerade de 79 miljoner parametrarna. Dels kändes det såklart häftigt och kul, men också fullständigt obegripligt. Ordet alienation dök upp i mitt huvud. Antagligen dök ordet upp för att jag några dagar tidigare såg det i forumet r/sweden angående att trådstartaren tyckte att samhället idag blivit kallare och elakare, framför allt för de som på något sätt inte “passar in”. Begreppet har också använts flitigt av olika (vänster)tänkare genom åren, kanske med Karl Marx i spetsen. Marx menade enligt wikipedia att den industriella kapitalismen genom att tvinga in fria hantverkare i fabriker alienerade (eller förfrämligade) dem från dels från produkten av deras arbete men också från sig själva. “Marx utgick ifrån att människan kom i kontakt med sitt sanna väsen först då hon fick utlopp för sin kreativitet (sitt arbete), men då detta inte görs på hennes egna villkor, tappar hon kontakten med sig själv”. Skomakaren som tidigare med hjälp av material och hantverksskicklighet kunnat skapa sin produkt helt själv tvingades nu att göra en mer isolerad uppgift i en fabrik. För att jämföra med min egen yrkesgärning så kunde det i läraryrket till exempel se ut såhär: berätta om någonting framme vid tavlan -> elev förstår inte -> förklara för enskild elev på ett annat sätt -> elev förstår. Jag kunde se effekten av min yrkesutövning och jag förstod ofta kopplingen mellan handling och konsekvens. När min maskininlärningsalgoritm däremot plötsligt har kalibrerat sina 79 miljoner kopplingar på ett sådant sätt så att den kan känna igen en maskros är det svårare att förstå vad som har skett. (forts i kommentar)

Hej nätverket! Den 19 januari ska mitt band kaffeflickorna spela på 2lång! 🥳 Föreställningen heter cigg och potatis och vi utlovar nya låtar, gamla goa klassiker samt remakes på tidigare hits. Köp dina biljetter snabbt innan de tar slut. Välkomna! https://lnkd.in/diaM4KGp

Jag har fått ett nytt certifikat: Microsoft Certified: Power BI Data Analyst Associate från Microsoft! Mycket svettig provsituation och skönt att det är över 😊

Denna veckan inleder jag min praktik på Contica där jag kommer jobba med datavisualisering och dataanalys v. 39-46. Stefan Wånggren och Robin Wilde blev ur fokus på denna bilden men de är desto mer fokuserade i verkligheten och har gett mig alla möjligheter till en rolig och givande praktik! Jag är mycket tacksam över att jag hittat en sån bra plats och mycket taggad på att se vad vi ska kunna åstadkomma på dessa åtta veckor. Contica har ett grymt gäng medarbetare och en bra balans mellan arbete och 🏓. Nu kör vi!

Veckans ord: emoji som skiljetecken Emojis, eller smileys som man sade förut, har sakta men säkert blivit allt mer accepterat i allt fler sammanhang de senaste åren. Förutom att vara obligatoriska i sms, chat och kommentarsfält så börjar de även synas i exempelvis företagsmail (både internt och externt). Att använda emojis “korrekt” är en kunskap i sig, läs exempelvis Catia Hultkvists artikel: “Min dotter säger att jag messar som en seriemördare” (länk i kommentar). Nu tänkte jag dock fokusera på hur (och om) man kan använda emojis som skiljetecken. I de sammanhang där emojis är mest använda är användandet av skiljetecken sparsamt och inkonsekvent . Att med punkt avsluta ett sms med endast en mening kan lätt ses som otrevligt, att avsluta med en emoji däremot anses ofta trevligare. Jämför: Åh, vad söt han är. Åh, vad söt han är 😍 Huruvida hjärtögonemojin används som ett skiljetecken här eller inte är oklart, eftersom användandet av skilljetecken i sms som sagt är sporadiskt. När man skickar ett jobbmail däremot och vill vara lite skön och därmed lägga in en emoji behöver man dock ta ställning hur emojin ska interagera med övrig text. Här ser jag tre möjliga alternativ: 1. Emoji före skiljetecken. 2. Emoji efter skiljetecken. 3. Emoji istället för skiljetecken. Jämför: Bra jobbat på eventet allihopa⭐! Jag ser fram emot att träffa er alla nästa vecka. Bra jobbat på eventet allihopa!⭐ Jag ser fram emot att träffa er alla nästa vecka. Bra jobbat på eventet allihopa ⭐ Jag ser fram emot att träffa er alla nästa vecka. I en tweet från 2016 kommenterar språkrådet att emojis är: “Vanligast efter skiljetecken eller att emoji ersätter punkt. Ingen regel finns.” Ett vettigt råd tycker jag, av de tre varianterna ovan ser ju nummer 1 tokigt ut, både nummer 2 och nummer 3 skaver en aning, men jag tycker inte något alternativ tydligt är bäst. Hur gör du när du skriver emojis i seriösa sammanhang?

Veckans ord: meme Om man ska skriva om ordet meme måste man först bestämma sig om man ska kalla det en eller ett meme. Jag tyckte länge att folk som sade “en meme” inte hade någon språklig känsla alls, men efter att ha diskuterat detta med både elever och kollegor har jag en tes som är ungefär såhär: Om du är 32+ så säger du “ett meme”, om du är yngre än 32 så säger du “en meme”. Jag har själv sagt “ett meme” så länge jag kan minnas, men nu när jag börjar skriva om ordet märker jag dock att jag måste kapitulera och skriva “en meme”. Jag gissar att det är ditåt vindarna blåser och väljer att vända på kappan direkt. Ordböcker, språkrådet och olika journalister verkar också försöka att få in oss på den mer försvenskade stavningen “mem” men jag skulle gissa att det loppet är dött. Uttalet kan också diskuteras, men där verkar de flesta överens om att det skall uttas som ordet min (grimas) fast med ett m på slutet (fonetiskt [mi:m]). Vad betyder då ordet meme? Ordet myntades av biologen och ateisten Richard Dawkins i boken The Selfish Gene och han definierade det som en slags minsta enhet av kulturell information. Precis som en gen kan replikeras och föra vidare genetisk information så kan en meme replikeras och föra vidare kulturell information. Dawkins liknar alltså kulturens förändringar vid evolutionen och använder ordet meme för att resonera kring detta. Idag används dock ordet framförallt för en typ av internetfenomen som för det mesta består av en bild med inklippt text på. Bilderna återanvänds ofta med utbytt text beroende på sammanhang. Bilden jag har bifogat kan kallas för en “reaction-meme” och bör användas som en reaktion på något och inte självstående. Bilden kan exempelvis användas om du på ett otrevligt sätt vill meddela någon att du inte bryr dig. Precis som inom all annan kultur så finns det strömningar som blir mer och mer obskyra och därmed svåra att förstå för den oinvigde, men kanske desto mer uppskattade av den invigde. Obegriplighet och omständighet är vanliga fenomen inom meme-kulturen, exempelvis med medvetna felstavningar eller humor som är väldigt intern för ett visst community. Meddelandet “I don’t give a fuck” är något som ofta förmedlas i olika sammanhang på internet och har därmed gett upphov till otaliga memes i olika former. Här har jag valt en variant som kan sägas tillhöra genren “Bayeux Tapestry” som är en personlig favorit. Spara den gärna, men se till att använda med förnuft!