Råvaran: Kålrabbi

Under sommarmånaderna äntrar den milda, krispiga kålrabbin många kök från den skånska myllan och hänger sedan kvar en bit in på hösten. Den är perfekt i sallad, men även god i soppor eller i sällskap av några goda klickar smör i stekpanna eller ugn.

Kålrabbin är en alldeles egen växtsort som beskrivs som något mellan kål och rova. Den delen av växten vi gärna mumsar i oss är trots intrycket inte roten, utan dess uppsvällda stjälk som kommer i nyanserna ljusgrönt och purpurfärgat.

Till Europa tros kålrabbi ha kommit någon gång på 1500-talet, och i Sverige har det varit en basgrönsak sedan 1700-talet. Idag skymtar kålrabbi bland skördarna främst under juni–oktober, när knölarna är ungefär 7–12 cm i diameter och väger 400–500 gram.

Kålrabbi i mat

Denna fina stamknöl har en mild och lite söt smak, och en härligt krispig konsistens som påminner lite om en rädisa. Därmed passar den utmärkt rå och skivad eller strimlad i sallader, förslagsvis i en god vinägrett. Många kan också tycka att enkel kall förvaring gör kålrabbin till ett knaprigt snacksalternativ – och det slår aldrig fel att ha lite picklad kålrabbi hemma, kanske à la Kocken på Åkern.

Tillagad tappar den lite nyttigheter – så som en del C-vitamin – men det kan det vara värt för god kokt, stekt, ugnsstekt eller wokad kålrabbi. Kanske med generösa klickar smör eller olivolja och vitlök eller som ett sent krispigt inslag i soppa? 

Förvaring av kålrabbi

Färsk kålrabbi förvaras bäst i kylens grönsakslåda, gärna inlindad i en fuktig handduk eller i en påse med lite luft så att den inte torkar. För längre hållbarhet kan man även förvara förvälld kålrabbi – förslagsvis i bitar eller klyftor – i frysen.