Isa Billingegris

Utanför Billinge i Eslövs kommun bor Isa tillsammans med familjen och tre linderödssvin. Isa är uppvuxen i en lantbrukarmiljö i Hörby, och utbildade sig till beteendevetare. Hon kom snart att sakna närheten till djuren, och beslutade sig för att skaffa en gård igen. Idag är familjen i det närmaste självförsörjande. Så ofta hon kan umgås hon med sina grisar, de ger lugn i själen och en roligare vardag, särskilt ihop med barnen.

Grisar är raka kommunikatörer, de vet vad de behöver och älskar att njuta av tillvaron, vi har massor att lära av dem. Bara genom att få sitta i närheten av dem sjunker pulsen och vi blir genast glada och lugna, de är helt enkelt perfekta sällskapsdjur. Ja, riktiga kelgrisar är de, säger Isa och kliar sin äldsta sugga som sluter ögonen och frustar nöjt. Man kan verkligen se hur gott hon tycker det är, ett brett leende sprider sig bakom allt det gröna på marken. Att få se sina djur njuta såhär är det bästa liv en människa kan ha. Men att hålla sig med grisar kräver sin person och plats. Det är mycket arbete kring kost och vatten, och särskilt vintertid, men i gengäld får vi trivsel, perfekt bearbetad mark och gödsel till våra odlingar. Grisar äter allt som vi vill bli av med, som svinmålla, nässlor och kirskål, för att inte glömma köksresterna. Och de älskar att få ta sig ett gyttjebad när solen gassar.

Här hemma låter vi grisarna omväxlande gå mellan olika tegar. Marken lämpar sig perfekt för djuren och har kvar sin gamla stengärdade småskaliga indelning med vattendrag, lummiga träddungar av hassel, bok och ek. När vi letade efter ett nytt hem lät vi grisarnas krav avgöra, och det är vi dem evigt tacksamma för. Det är så himla vackert här eftersom den magra och steniga marken aldrig lämpat sig för exploatering, och därför ser det ut som det har gjort i över 200 år.

Linderödssvinet är, som namnet antyder, en lokal mellanskånsk lantras. Inom husdjurskategorin är begreppet lantras en ras som har funnits mycket länge i ett visst område. Genetiskt är lantrasen mycket hälsosam och anpassad till den speciella livsmiljö där de levt och lever. Det är viktigt att hålla gensammansättningen så bred som möjligt för att bibehålla en tålig och hållbar ras, något som kommer att bli allt viktigare i framtiden.

• Vi är i en tid där vi blir alltmer medvetna om samhällets sårbarhet. Vår självförsörjningsgrad är låg och vår livsmedelsproduktion är resurskrävande. Lantraserna är i ljuset av detta modernare än någonsin, med förutsättningar att ge mycket för lite i ett lokalt sammanhang. Och med alla gener intakta går det att hålla djur på ett etiskt juste sätt, utomhus med utlopp för alla naturliga behov.

Heja Linderödaren!

Vill du veta mer, eller kanske du funderar på att ha en sommargris som bearbetar din mark till nästa säsong? Kontakta gärna Isa för information och utbildning, du når henne via Instagram isabillingegris.

Om du har frågor kring rasen kontakta gärna föreningen landtsvinet: http://www.landtsvinet.se