När jag snubblade över detta med snörliv så beslutade jag mig för att göra lite efterforskning hur de har använts historiskt och vad de faktiskt var ämnade att göra.
Snörliv som en företeelse började någon gång under 1600-talet. Och användes mer eller mindre regelbundet av både kvinnor och män fram till 1950-talet. Under den tiden så ändrade de naturligtvis utseende och till viss del funktion. I svenskan så verkar vi ha använt ordet snörliv för alla former. Idag använder vi ordet korsett för ett snörliv som skapar en kurvig form.
I det engelska språket så gjorde man däremot skillnad på de olika formerna; stays, jumps och corsette. Så vad är skillnaden? Skillnaden är till största delen hur snörlivet förändrar kroppen. Eftersom snörlivet har funnits så pass länge så har det förändrats med modet och skönhetsideal. Detta i sig är inget konstigt, BH’n har funnits betydligt kortare period och tänk vilken skillnad det är på en BH från 50-talet och en från idag.
Förändringen genom historien
Under större delen av 1700-talet var den ideala siluetten för en kvinna breda axlar och byst som malande av mot midjan och sedan välvde ut över höfterna.
Snörlivet var under denna period designat att hålla och lufta bysten, gärna låta bysten rulla lite över kanten, och släta ut midjan för att skapa en upp och nervänd triangel av överkroppen. Snörlivet var inte gjort för att minska midjan dramatiskt. Däremot så gav det stabilitet och en hållning som var väldigt åtråvärd.
De kvinnor som arbetade hade ofta mjukare snörliv och bar det ofta som yttersta lagret på dräkten. Dessa snörliv gav mer rörlighet och bekvämlighet när man rörde sig hela dagen.
Kvinnor i de högre stånden hade oftast hårdare snörliv som gav en stramare hållning. Det var även vanligt att axelbanden på snörliven drog axlarna bakåt för en bättre hållning. I denna samhällsklassen bar man nästan alltid snörlivet som underkläder.
I skiftet mellan 1700-talet och 1800-talet så oblekt siluetten mer naturlig och mindre stram. Empire-midjan gjorde sitt stora intåg och alla som har sett en Jane Austin film känner igen den tidstypiska stilen.
Snörliven blev kortare, mer lik en bh, och mjukare. De var till för att hålla bysten på platts mer än att forma och stadga.
Under mitten och senare delen av 1800-talet så blev siluetterna mer dramatiska. Stor byst, rak rygg, smal midja och breda höfter.
Snörliven tog nu steget till vad vi tänker på när vi hör ordet korsett. Stabilare formning, skärning gjord för att hålla in midjan och i vissa fall även skapa en ”bur” för bysten för att ge en illusion av mer fyllnad.
Material och konstruktion.
Då snörlivet användes under så pass lång tid så har materialen varierat. Mitt fokus har legat på snörliven från mitten av 1700-talet eftersom det är den typen av snörliv jag är intresserad av att återskapa.
Tittar man i arkiven så ser man att snörliven i Sverige från denna tiden så är de främst gojorna av sämskskinn och lärft (linnetaft). I alla fall de som har överlevt.
Det verkar som att de flesta snörliven hade ett yttre lager av sämskskinn eller linne och ett foder av linne.
Sämskskinn är resultatet av en speciell garvningsteknik. Tekniken gör att lädret blir mjukt, följsamt, vattenobserberande och gör att lädret kan andas. Samtidigt blir lädret väldigt tåligt och sämskskinn har genom tiderna använts i militäruniformer och används idag för att tillverka slittåliga cykelbyxor bland annat.
Lärft eller linnetaft är ett tätt vävt linnetyg som vävs med tekniken tuskaft. Det ger ett stabilt och tätt tyg som är slittåligt samtidigt som det är skönt mot huden och har linnets egenskaper så som antibakteriellt och absorberande.
För stadga i snörlivet så sydde man in skenor av stabiliserande material. Vallen var vanligast i kvalitetssnörliv och ansågs optimalt då materialet formades av kroppsvärmen och skapade ett snörliv som anpassade sig efter personen som bar det.
Ett billigare alternativ var trä av olika slag. Det var dock inte lika anpassningsbart och inte heller lika hållbart. Det fanns en större risk att den knäcktes vilket var väldigt obehagligt.
Det stadigaste materialet man kunde använda var stål. Det användes dock sällan på grund av sin vikt och kostnad. Om stål användes så var det oftast på ett par ställen och i övrigt så användes ett annat material.
För ett mjukare snörliv kunde man även använda tättsnodda bomullssnören eller till och med helt låta bli att använda stabiliserande material och istället kvilta snörlivet för stadga.
Vilket material och metod man använde berodde på prisklassen av snörlivet, vem som skulle använda det och när.
Oavsett material och användare så verkar det som att snörliven användes flitigt och lagades om de gick sönder.
Bilden ovan visar ett väl använt snörliv som under sin användningstid har fläckats slitits men fortsatt att användas.
Snörliv verkar även ha gått i arv. Bilden ovan visar ett snörliv som har sytts om och där storleken ha minskats rejält. Så mycket att nya hål för snörningen fick sys.
Man återbrukade även snörlivet. Bilden ovan visar ett snörliv som verkar ha sytts om från att vara klätt i siden till att kläs i sämskskinn.
Alla förändringar, lagningar och återbruk visar vilket viktigt klädesplagg snörlivet var och hur dyrbart det var. Det visar även på hur man såg kläder under denna tiden. Kläder var inte slit och släng prylar som vi ser dem nu för tiden. Det var dyrbara och tidskrävande ägodelar. Man lagade och sydde om dem allt eftersom de gick sönder och efter modets nycker. Finare kläder kunde användas i generationer.
Eftersom ett snörliv oftast består av tre eller fyra lager tyg, någon form av styvnaden och sedan kantrings så var det ett kostsamtplagg både med tanke på materialåtgång men även i tiden det tog att handsy.
Efter all efterforskning jag har gjort, de timmar jag har spenderat med att titta på youtube och letat i arkiv och läst fakta så är jag än mer fascinerad av snörlivet än när jag började denna resan. Jag är glad att jag ägnade all den tiden åt att ta reda på fakta. Det gör att jag har fått bättre förståelse för vad jag vill åstadkomma och hur jag ska göra det. Det har även gjort saker så som materialval mycket enklare. Men mer om det i framtida avsnitt.
Mat, Pyssel och Magi 