ledsagorna.blogg.se

Vi hade iår bestämt att göra vår traditionella Ebba&Arne-höstvandring i Lunndörrsfjällen. Efter att vi besökt Lunndörrspasset norrifrån i vårvintras, så hade vi fått mersmak på området. Nu ville vi istället utforska den södra och västra delen av fjällmassivet.

Den 11 september

Vi stack tidigt med bil från Stockholm och var redan vid lunchtid uppe i Jämtland. Efter en snabb lunch på skidcentret i Åsarna styrde vi kosan mot Nordsätern där vi tänkte parkera bilen. När vi väl parkerat bilen, så stack vi iväg omgående. Klockan var bara runt 14, så vi skulle hinna en bra bit innan vi behövde slå läger. Vandringen började på en stig som gick rakt norrut, genom ett vackert skogslandskap med martallar och gamla granar. Stötte på ett par lavskrikor som var helt oblyga. Ganska snart tunnade skogen ut i fjällbjörkskog, och snart var vi uppe på kalfjället. Vi verkligen njöt av att vara på väg, och att ha 4 dagars äventyr tillsammans framför oss.

Början av vandringen genom mycket vacker skog

Höstfärgerna var magiska när vi kom upp på fjället, och kråkbärs/blåbärs/lingonris skiftade i många härliga höstfärger.

Tältplatsen var fin och vi föll snabbt in i våra tältlagsvanor och rutiner. Efter att ha avnjutit en god middag kröp vi in i tältet för lite spel&dobbel samt högläsning ur bok! Så mysigt! Somnade gott och det enda som störde lite var ett regnområde som drog förbi under natten.

Nattläger med Storådörren i bakgrunden 

Kråkbärsris i sin allra rödaste färgskala 

Den 12 september

Dagen inleddes med lite blåbärsplockning, vilket passade mycket bra att ha på frukostgröten. Annars var det vanliga lägergöromål som avklarades ganska snabbt eftersom vi var sugna på att komma iväg. Det var relativt klart väder, fast det blåste en del. Vi beslutade oss för att väderförutsättningarna var tillräckligt bra för att göra en toppbestigning av Synder-Storådörrsfjället, och gav oss iväg uppför. Det var i början en relativt lätt bestigning, men sista kilometern var rätt brant med mycket stenskravel. 

Klar för topptur!  Synder-Storådörrsfjällstoppen syns på vänstra sidan

Välbehövlig lunch på toppen!

Vi hittade ett område i slutet av berget på några hundra meter lägre nivå än toppen, på seneftermiddagen, där vi tyckte det skulle vara fint att tälta. Det var dock svårt att hitta en torr, icke sluttande plätt att slå ner tältet på. Och då har vi ändå endast ett 1-mans tält! Till slut bestämde vi oss för en tältplats, som var "minst dålig". Åt direkt middag, eftersom det var riktigt kallt! Började att snöa och blåsa, varför vi snabbt kröp in i tältet direkt efter middagen. Där hade vi det bra som vanligt, och vi somnade relativt tidigt. Det var lite ruskväder på natten, och vi hörde att det snöade och blåste ordentligt. 

Den 13 september

Vaknade till en solig, men kall morgon! Det hade t.o.m. lagt sig lite snö här och var. Vi njöt dock av solens värmande strålar, och inledde dagen med yoga! Därefter frukost och rivande av lägret. Nu var vi sugna på att komma vidare, och planen var att korsa ett par dalar österut, toppbestiga den västra delen av Lunndörren, och sedan tälta nere i Lunndörren någonstans.

Kall natt...

Vi började med att ta oss ner de återstående höjdmetrarna ner i Storådörren, och sedan fortsatte vi österut och passerade då Lillådörren, vilket är dalgången/passet mellan Storådörren och Lunndörren. Frampå dagen blev det riktigt varmt och skönt, i vart fall nere i dalarna. Vi beslutade oss sedan för att bestiga den icke namngivna toppen på 1504 m som tronar på västra sidan om Lunndörrspasset. Det blev en riktigt stenig och blåsig historia. Dock var utsikten från toppen inte så fin som toppbestigningen dagen innan. När man stod på toppen så var det svårt att se ner i Lunndörren, pga av att det var relativt flackt första biten från toppen och ner i dalen. Vi gick närmare kanten och hittade en helt ok lunchplats med utsikt.

Kall lunch

När vi kom fram till tjärnen vi siktat på, så visade det sig också vara en utmärkt tältplats. Här kunde vi verkligen vraka och välja var vi skulle sätta upp tältet. Platsen vi valde hade utsikt ner i Lunndörren och över tjärnen, samt fjället Santa. Magiskt! När vi fått upp tältet samlade vi ihop ved för att ha ett litet lägerbål nere vid vattnet senare på kvällen. Sedan satte vi oss utanför tältet, käkade lite snacks och läste högt ur vår gemensamma bok. Kan man ha det bättre? Sällskap av bästa fjällkompisen och denna miljö!

Senare på kvällen hade vi en jättemysig och förtrolig pratstund vid vårt lägerbål. Vi var dock rätt frusna när vi kom tillbaka till tältet och hoppade därför runt och brottades även lite för att få upp värmen! Och den stjärnhimmel som omgav oss var otrolig! Vi låg med huvudena utanför tältet länge och glodde rakt upp, innan vi kröp in och spelade lite spel. Somnade som två små troll!

Santa i bakgrunden

Den 14 september 

Vaknade av fågelsång och tystnad. Blåste ingenting denna dag. Vi var båda två lite trötta efter några strapatsrika dagar. Vi tog det därför lugnt på morgonen, och satt efter frukost en lång stund tysta och bara insöp omgivningen; så härligt! Och något som Arne skulle behöva bli bättre på...dvs. ta det lite lugnt ibland.

Kom iväg lite senare än vanligt, men vi hade hela dagen på oss att ta oss tillbaka till bilen vid Storsätern. Vi vandrade i solskenet genom Lunndörren söderut. Så fint! Vi ville verkligen inte tillbaka, men verkligheten kallade. Nästan framme vid Lunndörrspassets vindskydd, så tog vi faktiskt ett dopp i en liten tjärn. Så varmt var det! Lunchade strax ovanför vindskyddet. Så härligt i solen vid en liten bäck. 

Lunch i solen

Efter avslutad lunch fortsatte vi ut ur Lunndörrspasset, och tog sikte på Rensnävsskalet (SV riktning). Vi började bli trötta och vandringen tog lite tid. På seneftermiddagen hade vi passerat igenom det vackra Rensnävsskalet och var på väg ner mot den stig vi börjat vår vandring på. Därifrån gick det ganska fort, och vi var tillbaka till bilen alldeles för fort. 

Kollar in kartan lite mitt i färgprakten 

Det skulle bli mörkt inom ett någon timme, så vi hade redan bestämt att bara köra ett par timmar, och sedan ta en sista tältövernattning på vägen hem till Stockholm. Vi kom till Kårböle innan vi var helt slut, och hittade en fin tältplats nere vid Ljusnan precis vid den anrika Kårböle skans. Somnade efter att vi läst färdigt den medhavda boken och spelat lite spel.

Den 15 september

Vaknade tidigt (av väckarklocka...), eftersom vi hade tid att passa i Stockholm. Tog dock ett morgondopp i Ljusnan; kallt!, innan vi stack iväg. Stannade på en mack i Ljusdal och köpte frukost, och rullade vidare mot Stockholm utan missöden. Blev faktiskt en hel del sångträning i bilen!

Om vi summerar denna långhelg, så var den (som vanligt) mycket lyckad, och magisk på många sätt. Det är en ynnest att få vistas i denna mäktiga natur, och ännu bättre om man får göra det med någon man gillar att umgås med. Vi var mycket nöjda med turen! Vi kommer säkert tillbaka snart igen, antagligen på en vintertur.

//Ebba&Arne