Den 1 februari 2024 stänger Museibyggnaden i Hermelinsparken för fönsterrenovering. Det är nästan 100 fönster som skall målas, lagas och få bättre isolering. Ett mycket omfattande arbete som kräver att det finns utrymme runt fönstren när de skall plockas bort. Därför måste utställningar i huset plockas ner och föremål föras tillbaka till föremålsmagasinen. Vad händer då med Norrbottens museums utställningsverksamhet nästa år? Planen är att producera vandringsutställningar som kan visas i Norrbottens kommuner och att även samverka med andra museer i länet gällande utställningar. Det blir utställningar i olika ämnen och för olika åldrar. I detta blogginlägg tänkte jag presentera två utställningar planerade för vandring.
Den ena är en utställning som visats på museet under en stor del av detta år och som handlar om Doris Öberg och hennes lapptäcken i dockformat. Doris, född 1935 i Hortlax – d. 2020, bodde i Älvsbyn och hade ett stort intresse för textilt hantverk. 1984 gick hon en studiecirkel i lapptäcksteknik, vilket ledde till att lapptäcken blev hennes största fritidsintresse. Det alldeles unika med Doris Öbergs lapptäcken är att de alla är miniatyrer; alltså täcken i dockformat. Det är drygt 200 täcken med tillhörande sängar, dockvagnar, vaggor och sparklådor. Alla noggrant matchade i färg och form till sängen eller vagnen de hör till. Alla bäddar är också kompletterade med lakan och virkad spets. Sängarna, vagnarna, vaggorna och sparklådorna är hittade på auktion, loppmarknad eller tillverkade av hennes man Folke. De olika mönstren i täckena är av stor variation och är att betrakta som en mönsterskatt för lapptäcksintresserade.
Doris inspirerades också av lapptäcken i barnböcker. Till exempel har hon och Folke gjort en variant av Nils Karlsson Pysslings säng och täcke, Rödluvan med mormors säng, Prinsessan på ärten med flera.
Ett urval på ca 50 täcken har gjorts för vandringsutställningen och några sängar och vagnar kommer också visas. Utställningen blir i ett format som kan fungera i lokaler med lite mindre yta, till exempel bibliotek eller liknande.
Den andra utställningen jag vill berätta om är en barnutställning som har arbetsnamnet ”Innan toapappret”. Det är en utställning som bygger på en text av författaren Yngve Ryd där han intervjuar Uno Viklund från Jokkmokk. Uno föddes i Haraudden 1921 och arbetade under sitt liv som skogsarbetare och hästkusk. I texten berättar Uno hur man gjorde sig ren efter uträttad behov innan det fanns toalettpapper. Berättandet är detaljerat, målande och uppfriskande grovt. När jag läste texten kände jag direkt att här har vi innehåll till en barnutställning som både kan bli rolig och lärorik. Här kommer det finnas information om skitstickor, lav och mossa, skitstång, skitstock och utedass. Något jag fann lite extra intressant var hur hemskt och vidrigt många tyckte det var när vattentoaletten gjorde intåg i huvudbyggnaden där man bodde.
Denna utställning blir lite större till formatet med byggda miljöer som inbjuder till lärande och lek. Här kommer vi möta vedboden där skitstickor kunde klyvas till, en pinne uppspikad mellan två träd som illustrerar skitstången, ett utedass som visar hur toabesöket gick till hemma på gården med mera. Utställningen har en avslutande del som innehåller nutidens toalett och även lite om vad man skall tänka på om man är nödd att bajsa i naturen. Lite om hur ett reningsverk fungerar kommer nog med i slutet också.
Sammanfattningsvis kan sägas att 2024 blir ett år där fokus kommer ligga på vandringsutställningar, men även att se över de befintliga utställningarna vi har i museibyggnaden.
Vid tangentbordet:
Henrik Ygge
Utställningsproducent, Norrbottens museum