Tema: Pirater i Guineabukten

FREDRIKSHAVN JUNI 2022

Pirater utgör ett betydande hot mot handelsfartyg som går genom Guineabukten utanför Västafrika. Idag betraktas området som ett av de mest riskfyllda för den civila sjöfarten att passera. I snitt går mellan 30–40 danska fartyg dagligen genom Guineabukten med ett uppskattat årligt godsvärde på närmare 15 miljarder svenska kronor. Fartygen är därmed intressanta objekt för pirater och kriminella organisationer som vill tvinga till sig lösensumma genom gisslantagning. Enligt det danska Försvarsministeriet inträffar 40 procent av alla globalt rapporterade piratattacker i Guineabukten. Under 2020 blev minst 140 sjömän kidnappade i området.

Danska rederier har under lång tid framfört krav mot den danska regeringen att upprätta en dansk militär styrka anpassad för att bekämpa piraternas verksamhet på plats. Danmark har tidigare bidragit med miltär personal i den multinationella koalitionsstyrkan Combined Maritime Forces (CMF) och även medverkat med övervakningsflyg i området kring Afrikas Horn (Somalia).

Söndagen den 24 oktober 2021 lämnar den 137 meter långa fregatten Esbern Snare hemmahamnen i Fredrikshavn med destination Guineabukten. Besättningen uppgår till 180 personer i form av specialoperationsstyrkor, bland annat en maritim insatsstyrka med specialistdykare, militärpolis, sjukvårdsteam, personal från flygvapnet och en präst. Fregatten har även en Seahawk-helikopter ombord. Stambesättningen är på 121 personer och resten är handplockad personal.

Operation ”Meridian” med syfte att av skräcka pirater och utgöra ett skydd för de civila fartyg som passerar genom området, kunde påbörjas.

Befälhavare är kommendörkapten Lars Povl Jensen. Han har tidigare varit ansvarig för två uppdrag utanför Afrikas Horn i syfte att motverka piratverksamheten där.

– Inför avresan tränade vi tre-fyra olika scenarier med besättningen. Det var också en fördel för oss att vi hade två veckors resa ned till Guineabukten där det gavs många tillfällen till träning. Framförallt koordinationsövningar mellan helikoptern och specialoperationsstyrkorna, berättar Lars Povl Jensen.

Vilket scenario tränade ni mest och oftast?

– Utifrån de episoder vi sett därnere så är det hur vi ska agera när ett fartyg som vårt, upptäcker en piratgrupp på öppet hav och konstaterar att de har stora motorer och vapen klara att användas. Sedan har vi lagt en hel del träning på ”citadellscenariet” där piraterna har kommit ombord samtidigt som besättningen lyckats att ta skydd och är i säkerhet i ett citadell (bunker) ombord.

Hur nära verkligheten går det att komma vid träning?

– Det går att träna realistiskt förutom att verkligheten ofta har en fantastisk förmåga att vara kreativ och man blir ofta överraskad när det är skarpt läge. Men jag vill ändå säga att vi var så förberedda som vi kunde vara, säger Lars Povl Jensen.

Teoretiskt har man läst på mycket om området och fått input från både forskare inriktade på piratverksamhet och forskare inom antropologi. Dessutom har man inför resan haft ett tätt samarbete med en dansk verksamhet specialiserad på risker till sjöss, Risk Intelligence.

– Vi har även noga satt oss in i FN:s havsrättskonvention för att få insyn i inom vilka ramar vi kan agera vid olika situationer med piraterna.

Utifrån din erfarenhet både från kusten utanför Somalia och från kusten utanför Guineabukten, finns det några skillnader i uppdraget?

– Uppgiftens utformning är ganska lika – att genom närvaro och informationsutbyte kartlägga och avskräcka piraterna från att gå till attack och så tidigt som möjligt avvärja deras angrepp mot fartygen. Metoderna som piraterna använder är någorlunda samma. Men det finns skillnader. Den största är att på Östafrikasidan finns Somalia som kan klassas som en ”failed state” vilket innebär att det inte finns någon myndighet som bryr sig nämnvärt när det gäller den pirataktivitet som utspelar sig innanför 12-milsgränsen, förklarar Lars Povl Jensen.

Men situationen är annorlunda på västra sidan av Afrika. – Vissa länder har kustbevakning och försöker att stävja pirateriet. Men oftast har de mindre båtar med svaga motorer och är överhuvudtaget långsamma i sin kapacitetsuppbyggnad.

Även sjövanan och förmågan att utrusta sig är annorlunda.

– Piraterna från Nigerdeltat (Guineabukten) är närmast uppvuxna i havet och har mycket god sjövana och så är det inte riktigt på östkusten. De pirater som är verksamma på västkusten kan klassas som heltidskriminella vilket innebär att de ägnar sig åt annan kriminell verksamhet när de inte sysslar med överfall av fartyg. Många gånger är de otroligt professionella och väl förberedda i sitt agerande. På östsidan handlar det ofta om löst sammansatta grupperingar som inte alltid är särskilt väl förberedda, förklarar Lars Povl Jensen.

Har piraternas vapenarsenal förändrats under senare år?

– En skillnad är att numera verkar alla pirater vara beväpnade, nästan alltid med AK 47:or. Vi har dessutom funnit sprängmedel, sannolikt tänkt att användas för att spränga upp dörrar och luckor ombord, det har vi inte sett förr, säger Lars Povl Jensen.

På östkusten har det inte varit ovanligt att de sjömän som blivit övermannade av pirater tvingats sitta som gisslan under lång tid, upp till ett år vid vissa tillfällen. Detta innebär ett starkt lidande för gisslan och stora påfrestningar för anhöriga.

– I Guineabukten håller de vanligtvis gisslan högst en månad och kräver inte heller så stora lösensummor. Detta pekar mot att piraterna i Guineabukten är bättre organiserade och förberedda.

Hur är motivationen bland Esbern Snares besättning för den typen av uppdrag som kan vara både svåra att genomföra och emellanåt väldigt riskabla?

– Den har vi inga problem med. Jag är övertygad om att alla i besättningen tycker att vi ute på ett viktigt och högst meningsfullt uppdrag. Uppdraget i sig, att skydda den civila sjöfarten och dess sjöfolk, är motivation i sig, menar Lars Povl Jensen.

Förutom Esbern Snare har även andra stora europeiska maritima nationer haft militär representation i området.

– Italienska, franska, brittiska och ett enkelt portugisiskt. Bra samarbete och vi har övat tillsammans och utbytt erfarenheter.

Piratverksamheten i Guineabukten följer ett visst säsongsmönster.

– Oktober-april är högsäsong. Resten av året är det svårare väder (regnperioden) som gör att piraterna inte är så bekväma med att gå ut.

Uppdraget var att stoppa piraterna, avväpna dem och släppa dem fria igen. Inför avresan definieras tydligt vilka åtgärder som Esbern Snares besättning får vidta för att fullfölja sitt uppdrag.

– Det upprättas en katalog ”Rules of Engagement” med vilka åtgärder som är tillåtna. När vi har hamnat i situationer som kan kräva en insats så har vi direkt kontakt med Søværnskommandoen (kommandocentralen i Danmark) hemma för att få klartecken att agera.

Onsdag kväll den 24 november 2021, hamnade Esbern Snare i en skarp situation. Seahawk-helikoptern som var uppe på en rekogniseringsrunda, fick syn på en snabbgående motorbåt med åtta misstänka pirater utanför den nationella territorialgränsen. Helikopterns besättning konstaterade att det fanns vapen ombord och rapporterade det till kommunikationscentralen på Esbern Snare. Dykargruppens Ribb-båt gjordes förberedd och satte kurs mot piraternas båt. Dykarna försökte att borda och stanna piratfartyget. Detta misslyckades. Därefter avfyrade de danska soldaterna ett varselskott för att markera allvaret i situationen och få stopp på piratbåten. Efter detta öppnade piraterna direkt verkanseld mot soldaterna. Detta föranledde en kort eldstrid där fyra pirater dödades.

Kvarlevorna av dessa och övriga fyra, varav en svårt skadad, togs ombord på Esbern Snare. I samband med eldstriden sjönk piraternas båt.

Enligt det danska försvaret är handlingen att beteckna som självförsvar och ett besvarande av piraternas attack mot de danska soldaterna. Ingen dansk soldat skadades fysiskt. – Det var tal om självförsvar och de sköt mot oss på nära håll, förklarar Lars Povl Jensen, som berättar vidare:

– Vi blev överraskade när de öppnade eld. Något sådant har jag eller de andra inte upplevt på andra sidan av Afrika. Där ger piraterna ofta upp när de blir konfronterade.

Efter den omtumlande händelsen förändrades atmosfären ombord, om än kortvarigt.

– Vi fick bland annat de tillfångatagna piraterna ombord, tre bodde i celler, en på sjukvårdsavdelningen och fyra döda kroppar förvarades i ett kylrum, förklarar Lars Povl Jensen.

Standardproceduren i det danska försvaret är att alla som har varit med i skottväxling ska ha en psykologdebriefing.

– Vi fick två psykologer som hjälpte till med debriefing av hela besättningen, både i grupp och vid behov individuellt. Det fungerade bra. En sådan händelse som den vi råkade ut för ställer krav på besättningen och det visade sig ganska snabbt hur sammansvetsade vi var.

Den skadade piraten har transporterats till Danmark och sitter häktad för mordförsök på danska soldater. Rättegången förväntas att inledas i höst.

Ombord fanns också en örlogspräst.

– Vi har alltid med en präst på sådana här missioner. Han håller gudstjänster en gång i veckan och är en bra kontaktperson som ser till att alla mår bra. Dessutom skapade han lite ”julehygge” för oss under jul och nyår.

På längre sikt hoppas Danmark och andra europeiska länder i området, att hanteringen av piratverksamheten i allt större omfattning kan ledas och drivas nationellt från de olika länderna i Guineabukten. Danmark samarbetar idag med myndigheter i Ghana för att få till stånd en kapacitetsuppbyggnad. Dessutom finns en dansk försvarsattaché i Nigeria och en i Ghana.

– Vi får jobba hårt för att etablera metoder för dokumentation, insamling och utbyte av information. Våra synsätt är inte helt lika för att säga det milt och vi är ganska långt från att komma i mål. Men vi ser det som en långsiktigt nödvändig satsning att bygga upp en nationell lokal kapacitet i kampen mot piraterna, säger Lars Povl Jensen.

Lars Povl Jensen berättar att EU har pekat ut Guineabukten som ett maritimt fokusområde.

– Etablerar EU en satsning i området får vi en spelare som sannolikt underlättar etableringen av ett bra informationssystem vilket är avgörande för att kartlägga och förutse aktiviteter från piraternas sida. Men det är även viktigt att hela tiden försöka involvera de lokala länderna och absolut inte uppträda som några kolonialherrar, menar Lars Povl Jensen.

Under tiden Esbern Snare befann sig i området så innebar Corona-smittan och dess risker, att arbetet med de lokala styrkorna inte blev möjligt.

Det var även svårt med försörjningarna till följd av pandemin.

– Vi har saknat grönsaker och fått bygga upp måltiderna kring ris som vi haft ett överflöd av. Det blev en hel del måltider på olika risvarianter. Vi överlevde, men det kunde varit lite högre kvalitet på maten.

Sett i backspegeln är Lars Povl Jensen nöjd med operationen.

– På sikt tror jag dock att vi måste arbeta mer på djupet med de lokala myndigheterna och etablera en bra organisation därnere med syfte att förhindra piratverksamhet. Men kulturen kräver tålmodighet och insikt om att det tar tid. Sedan måste vi också inse att det är många olika nationaliteter på kuststräckan som vi ska samarbeta med.

Uppdraget i Guineabukten var tidsbestämt och Esbern Snare seglade hemåt i februari.

Vilka är dina intryck efter missionen?

– I det stora hela är vi nöjda. Nästa gång vore det bättre om vi kunde samlas i en internationell mission under styrning av EU eller NATO. Det skulle ge oss ännu bättre möjligheter och öka effektiviteten.

Hur är situationen idag, juni 2022, i Guineabukten (sträcker sig från Liberia i norr till Gabon i söder, en sträcka på 2 000 kilometer)?

– Det var ett angrepp i våras. Så länge piraterna inte blir stoppade redan på land så lär det fortsätta. Men det är lågsäsong nu och det är först nästa år vi kan se om det vänder tillbaka till normalbilden.

Är det på sikt möjligt att stoppa pirataktiviteterna i Guineabukten?

– Ja, det tror jag. Men det kräver en koordinerad och systematisk insats. Det är färre piratgrupper i Guineabukten och det är viktigt att avlägsna deras kapacitet, vapen och båtar, ifrån dem för att stoppa verksamheten. Det är dyrt för dem att hålla på, vi räknar med att ett pirat-setup kostar 250 000–500 000 dollar. Det ska mycket ekonomi till för att kunna vara aktiv. Idag är det kanske tio olika grupper som opererar. Två-tre fartyg med helikoptrar ombord kan räcka och gärna då med avtal om vi kan få operera ända in till kusten. Men alla lokala myndigheter måste då vara intresserade av att medverka, säger Lars Povl Jensen. J E

KÖPENHAMN JUNI 2022

Rikke Haugegaard forskar i kulturförståelse i samband med militära uppdrag i Västafrika och Sahel, vid Institutet for Antropologi hos Köpenhamns Universitet och är anställd som forskare och lärare i kulturförståelse vid danska Forsvarsakademiet.

I sin forskning konstaterar Rikke Haugegaard att piraterna i sin uppbyggnad är att likna vid maffialiknande organisationer.

– Det är kultliknande grupper som är starkt våldsinriktade och har kontakter in i den sydeuropeiska maffian.

Organisationerna, i synnerhet i Nigeria, vilar på tre intäktsben. – Trafficking av kvinnor som de skickar till prostitution i Europa, narkotikasmuggling och piratangrepp. När det gäller piratangrepp handlar det om lösensummor som betalas ut i samband med frigivande av gisslan.

Hur utvecklad är verksamheten?

– Grupperingarna är mycket väl organiserade och arbetar professionellt med rekrytering, beväpning och logistik från sina läger i det svårtillgängliga Nigerdeltat. I grupperna ingår ofta individer med militär erfarenhet, förklarar Rikke Haugegaard.

Vilka finns i toppen av organisationen?

– Det är personer med starka finanser som ser en möjlighet att investera och tjäna pengar på piratverksamhet.

Vilken betydelse har den utbredda korruption som finns i flera västafrikanska länder för piraternas planering och aktiviteter?

– Korruptionen är utbredd. Exempelvis kan medarbetare i hamnmyndigheterna tjäna pengar på att samarbeta och sälja upplysningar om laster och fartygens rutter. Detta samarbete sker med de lokala myndigheternas acceptans.

Det är framförallt de större fartygen som piraterna riktar sig mot.

– Detta på grund av att där finns större besättning vilket kan innebära att det går att ta flera personer som gisslan. Kidnappning har blivit mer lukrativt än att stjäla laster då det från piraternas synvinkel är mer ekonomiskt gynnsamt att förhandla till sig lösensummor än att sälja stulen last.

Den militära närvaron i området har haft effekt och minskat antalet piratattacker. Vilka andra insatser kan ge resultat?

– En insats på land är nödvändig för att långsiktigt få bukt med pirateriet. Många unga ser kriminalitet som den enda ut vägen ut ur arbetslöshet. Här behövs insatser för att skapa arbetstillfällen för de unga som riskerar att hamna i kriminalitet. Det andra är att de internationella aktörerna måste ställa krav på länderna att bekämpa korruption och utveckla effektivare rättssystem.

Hur skapas stabilitet i området och hur stoppas piratverksamheten på sikt?

– Det är nödvändigt att tänka långsiktigt. När det gäller kapacitetsuppbyggnad genom kompetens och förbättrad utrustning exempelvis snabbgående fartyg, talar vi om en tidshorisont på minst fem år. Under ett sådant scenario är det viktigt att det finns ett lokalt inflytande från myndigheterna i syfte att få en lokal förankring och förståelse, säger Rikke Haugegaard. J E

KÖPENHAMN JUNI 2022

Piratöverfall utanför olika avsnitt längs de afrikanska kusterna har förekommit sedan lång tid tillbaka. Farvattnet utanför Somalia var ett högriskområde för några år sedan och idag är det området längs Guineabukten som anses värst utifrån risk för överfall.

– Det finns dock en avgörande skillnad. I Somalia passerar fartygen genom Adenbukten. I Västafrika är fartygen ofta involverade i handel och tvingas därför gå in och ut från hamnarna längs kusten. Därmed blir fartygen sårbarare för överfall, inte minst när de befinner sig på territorialt vatten, berättar Morten Glamsø, säkerhetsansvarig hos bransch- och arbetsgivareorganisationen Danske Rederier.

Enligt Morten Glamsø har piraternas strategi när det gäller val av transport förändrats under de senaste åren.

– För fem-sex år sedan gick piraterna mer efter oljelaster och tankers var de mest utsatta, tankar tömdes helt eller delvis. Men numera är piraterna mer inriktade på kidnapping och gisslantagning.

Framförallt är det Nigeria längs kusten, som är det land som hyser de farligaste piraterna.

– De är det mest våldsbenägna och är bättre beväpnade och bättre förberedda. Det märkte vi när oljefartygen kapades, piraterna kunde föra fartygen och visste hur oljan skulle överföras till annat fartyg.

Den stora frågan för branschen är hur piratattackerna ska kunna stoppas?

– På kort sikt handlar det om att det finns militär närvaro i området, som Esbern Snare och internationella militärfartyg, så att piraterna förhindras och blir avskräckta att operera obehindrat.

Vilka åtgärder krävs på länge sikt?

– Kunskapsöverföring till länderna i området om hur piraterna agerar organisatoriskt och operationellt. Kapacitetsuppbyggnad i form av nödvändiga resurser måste till. Det handlar om system för övervakning, informationsutbyten och ett etablerat samarbete mellan kuststaterna och en flotta med effektiva bevakningsfartyg. Därutöver krävs en lagstiftning som kriminaliserar pirateri och ett rättsystem som medför att piraterna kan gripas och ställas inför domstol.

Korruptionen bland de olika ländernas myndigheter och tjänstemän ställer också till problem.

– Framförallt i Nigeria. Ett annat bekymmer är också den säkerhetsapparat som byggts upp kring skydd av fartyg. Det kan vara eskort av fartyg in och ut ur hamn och det innebär avsevärda intäkter för exempelvis den nigerianska marinen. Det ska tolkas som om det inte från alla håll finns ett överdrivet starkt intresse av att utrota piratverksamheten, menar Morten Glamsø.

Problem med piratöverfall har lett till ett partibrett politiskt engagemang i Danmark och som en konsekvens av detta beslutade folketinget om att fregatten Esbern Snare tidigare i år, skulle patrullera utanför 12-milsgränsen längs Guineabukten.

– Vi har fått bra gehör från politikerna. Vi hoppas att danska marinen bidrar med nya fartygsinsatser när regnperioden är över och piratverksamheten riskerar att starta igen, säger Morten Glamsø. J E