Telefon

About the object

• about
  Röd Ericofon, sk. "Kobratelefon". Nummerskiva, klyk knapp och talanordning sitter längst ned på telefonen. Överst högtalare. Telefonen har ingen ringsignal, detta var en apparat man fick köpa som tillbehör. "Kobratelefonen" formgavs på 1950-talet av Ralph Lysell och Hugo Blomberg. Den slutgiltiga formgivningen stod Gösta Thames ...

  Röd Ericofon, sk. "Kobratelefon".
  Nummerskiva, klyk knapp och talanordning sitter längst ned på telefonen. Överst högtalare.
  Telefonen har ingen ringsignal, detta var en apparat man fick köpa som tillbehör.
  "Kobratelefonen" formgavs på 1950-talet av Ralph Lysell och Hugo Blomberg. Den slutgiltiga formgivningen stod Gösta Thames för.

  Expand text Collapse text
• DesignationTelefon
• Precise designationKobra
• IdentifierTM.07:166
• TitleEricofon DBJ 500
• Indexing termKommunikation
• Type Thing

• Dimensions value
  • Height21.0 cm

• MaterialsPlast

• Other information

  Designarbetet med Ericofonen hade redan börjat 1940–1941 med formgivaren Ralph Lysells förslag till en så kallad enstyckstelefon, där apparatdelen och luren var i ett enda stycke. Han hade anställts av Ericsson sommaren 1939 och placerats i en grupp med flera industridesigners. Redan tidigare hade LM Ericsson upptäckt att tyska Siemens AG höll på att utveckla en "allt-i-allo"-telefon. Den patenterades 1930 i Berlin men kom aldrig i serieproduktion.

  Utvecklingen av den nya, för sin tid djärva apparaten fördröjdes dock av andra världskriget och först i början av 1950-talet var de första prototyperna färdiga. Under Gösta Thames, som var ansvarig chef för den apparattekniska gruppen hos Ericsson och som stod för den slutgiltiga formgivningen, kom till slut produktionen igång 1956. Fram till 1953 var arbetsnamnet av den nya apparaten Erifon. Det officiella namnet blev Ericofon DBJ 500 men den kallades oftast Cobra eller Kobra på grund av sitt särpräglade utseende.

  Ericofonen fick en omedelbar framgång hos kunderna och redan efter ett drygt halvår översteg beställningarna produktionskapaciteten med 500 procent. Ericofonen fanns i många färger för den amerikanska marknaden, där Ericofonen tillverkades på licens av North Electric Company. Kåpan till den äldsta modellen är svensktillverkad av LM Ericsson och exporterades till USA för slutmontering. Denna kåpa hade man tagit fram i 18 olika kulörer. Designen gjorde att det inte fanns plats för någon ringklocka, därför användes den huvudsakligen som sidoapparat. Alternativet var att skaffa sig en separat, väggmonterad ringklocka. För att ringa med en Ericofon fick man vända upp och ner på telefonen, eftersom fingerskivan fanns i botten. Ställde man apparaten tillbaka bröts linjen automatiskt genom att knappen i fingerskivans centrum trycktes in.

  Det fanns även en variant som enbart var avsedd som svarstelefon. Denna saknade fingerskiva, men hade i gengäld en inbyggd summer och från 1969 tillverkade Ericsson även exemplar med knappsats.

  När tillverkningen av Ericofonen upphörde 1982 hade det tillverkats 2 510 000 exemplar. Idag är telefonen ett eftersökt samlarföremål.

  Expand text Collapse text