Trädhus i Bollebygd, en jättevinge i Malmö, bemannade latriner i Mexiko och kamp för romernas utsatthet i Rumänien.
Entreprenören, riskkapitalisten och konstnären Lennart Grebelius engagemang når ut över hela världen – och är hans sätt att försöka göra den till en lite bättre plats.
I går morse snabbspolade han sig igenom sitt inspirerande liv på ett fullspikat frukostmöte.
– Försök att ha fokus på det du vill göra och att ha ett långsiktigt mål, var Lennart Grebelius bästa råd till de 330 åhörarna.
Annars svarade han dröjande på moderatorn Sofia Hjelmbergs avslutande frågor om företagande, drivkrafter och ledarskap – en eftertänksamhet som genomsyrade morgonens välbesökta och välarrangerade framställning.
– Jag skulle nog inte rekommendera någon att ha lika mycket igång som jag. Man bör nog vara mer fokuserad. Det är klart att det är roligt att flera av mina företag har gått väldigt bra, men egentligen är jag gladast över att mina barn ser ut att arta sig till väldigt bra människor, säger Lennart Grebelius.
Reflekterar och funderar
Och det verkar vara ett genomgående drag i den sympatiske entreprenörens person – att ständigt reflektera och fundera över människan, samhället och världen, parat med en ödmjuk förundran över hur just han kunde hamna just här.
Längs vägen har han investerat i ett och annat bolag och sjösatt projekt till stöd och hjälp för många människor.
– Men jag har ingen jättetydlig plan – det har bara blivit, är hans enkla och ärliga förklaring till framgångarna.
Inte många entreprenörer och miljardärer skulle vara lika blygsamma. Lennart Grebelius är en speciell man som tycks spela i en egen liga, och göra lite vad som faller honom in.
– Jag tror väldigt mycket på turen, och tycker själv att jag har haft tur genom livet. Kanske inte enbart, men jag har haft mycket tur. Bara att jag finns till är tur. Men det är klart att den som är strävsam också lättare får turen med sig. Det är viktigt att ha livslust och tycka att det är roligt att gå upp på morgonen och ta itu med saker.
Lusten att kliva upp på morgonen är Lennart Grebelius drivkraft. Han talar om en verksamhetslust som ärvts från generation till generation, från uppväxten med familjeföretaget i Sätila till hans roll som fastighetsägare, riskkapitalist, socialt ansvarstagande entreprenör och konstnär.
Skolan födde revanschlust
– Lusten att göra, att vara en del av världen och ett intresse för att finnas i det här samhället, den ligger i släkten och det är den som driver mig varje dag. Jag var inte så bra i skolan. Det var för mycket ordning, regler och läxor. Det passade inte mig, men det gav mig en revanschlust, berättar han.
Lennart Grebelius talar helt utan manus, och kan verka lågmäld och timid där han står i en enkel svart tröja i Konferenscentrum Wallenberg. Konsekvent placerar han sig till höger om talarstolen och under 90 procent av frukostmötet är blicken vänd mot hans egen presentation. Emellanåt tar han in publiken genom att stilla vända ansiktet utåt den fullsatta föreläsningssalen och betrakta oss som sitter där.
Den slipade affärsmannen talar genom bilderna i projektorn. Namn på företag och projekt Grebelius äger eller investerat i flimrar förbi – Gina Tricot, Scorett, Mitt liv, Mechanum, Glucox Biotech, Appello Systems…
– Det är ett 20-tal bolag, en hel del från Chalmers. Men det är jättesvårt att gå från litet företag till stort. Särskilt svårt är det med forskningsbolagen, där det hela tiden händer saker i omvärlden som ändrar förutsättningarna. Ett bolag av 25 kanske blir en bra grej i slutändan. Det är enklare med konsumtionsföretag, säger Lennart Grebelius.
Sex avgörande riktlinjer
Riktlinjerna för att han ska överväga att gå in i ett projekt är sex till antalet, för att nu tala med ett språk som den passionerade sifferkännaren Grebelius förstår: potentialen, personerna, visionen, nyttan, nyheten och hållbarhetsfaktorn.
– Jag har också börjat göra investeringar som har en social effekt samtidigt som de är kommersiella, förklarar han.
Textiljätten Sätila of Sweden är alltjämt fundamentet i hans entreprenörsgärning. Det anrika familjeföretaget grundades redan 1896. Genom åren har Sätila sponsrat många av världens största vintersportstjärnor, men också äventyrare och bergsklättrare, med utrustning och kunnande.
– Äventyrare och bergsklättrare är spännande och djupt sympatiska människor. Men sanningen är tyvärr att två tredjedelar av alla vi sponsrat inte längre lever. Jag vill inte riskera det mer, men det är med blandade känslor jag avstår från sponsring. Och det är fortfarande viktigt att utveckla bra kläder åt äventyrarna.
Nöjd med företagsklimatet
Lennart Grebelius tycker att företagsklimatet i Sverige är bra. Värderingarna har svängt sedan 70-talet, företagande och entreprenörskap är i dag nånting attraktivt och värt att sträva efter.
– Däremot tycker jag att det är för litet fokus på att arbeta och genomföra saker tillsammans, och för stort fokus på att enskilda individer ska förverkliga sig själva, säger han.
Det är ett uttalande som ligger helt i linje med hans egen livsinställning och vilja att förbättra världen genom att försöka göra skillnad.
De hemlösas tidning Faktum, som Grebelius grundade, är bara ett av många exempel, som har skapat många arbetstillfällen.
– Jag kallar det försäljarna gör för arbete istället för tiggeri. Faktum har ett hundratal aktiva försäljare, och det är ett jobb som kan ge en hygglig inkomst. Tidningen har ju också blivit ett debattorgan och bland annat avslöjat ett vårdbolag som drevs av personer med kopplingar till Hells Angels.
Lennart Grebelius har också engagerat sig för romernas utsatta situation i Rumänien, och visar bilder på människor som bor i vindskydd och lagar sin mat på värmen från frilagda isoleringsrör.
– Rumänien är ett EU-land som ser ut som slummen i Calcutta. Man tror inte att det är möjligt, men de här människornas umbäranden är ungefär som i Bombay och Bangladesh. Miljontals människor har det så här i Europa, i den europeiska unionen. Så kan vi inte ha det!
”Så kan vi inte ha det!”
Just den där frasen – ”så kan vi inte ha det!” – upprepar han med kraft flera gånger under sitt frukosttal. Då lyser engagemanget igenom. Lennart Grebelius vill förändra, han vill försöka förbättra vardagen för de inte lika lyckligt lottade på jorden.
– Så kan vi inte ha det!
I Mexiko pågår försök med portabla biogasanläggningar för energiframställning. Avfall från bondgårdar omvandlas till metangas. Avfallet från sex grisar eller två kor ger så mycket som hälften av hushållets energibehov.
– Det kostar ganska lite att få igång och sköta anläggningen, och den betalar sig på 18 månader. Eftersom de flesta ändå inte har råd kan vi erbjuda finansiering genom mikrolån.
Han hoppar snabbt vidare till att berätta om ett framtida projekt:
– Jag skulle vilja ställa ut latriner i mexikanska städer. Latrinerna ska vara bemannade och drivas av franschisetagare – ett seveneleven inom latrin! De ska innehålla duschar och toaletter och erbjuda försäljning av hygienartiklar. Urin och avföring sparas och omvandlas till biogas som värmer upp vattnet. Jag tycker det är en strålande affärsidé.
En av hans viktigaste nysatsningar i Sverige är företaget Mitt Liv, som arbetar med att integrera invandrare i det svenska samhället. Mitt Liv drivs av den unga affärskvinnan Sofia Appelgren, som blev känd när hennes café i Göteborg blockerades av facket då hon vägrade teckna kollektivavtal för sina anställda.
”Ohyggligt slöseri”
– Tanken är att få invandrarna att förstå att barriärerna de upplever inte är så stora som de kanske tror. Det är ett ohyggligt slöseri att många upplever att de är utestängda från det svenska samhället. Så kan vi inte ha det!
Genom Mitt Liv erbjuds invandrare mentorer i ett särskilt program som ger deltagarna verktyg för att komma ut på arbetsmarknaden – det kan handla om övningar i presentationsteknik, intervjusituationer och hur man ansöker om ett banklån eller skriver ett CV.
– Backar man in på banken eller in till en arbetsgivare blir det mycket svårare att få ett lån eller en anställningsintervju.
Mitt Liv har i dag verksamhet i Göteborg och Stockholm. Målet är att engagera 10 000 mentorer.
På senare år har Lennart Grebelius ägnat mycket åt fastigheter av olika slag. Och det är här jättevingen i Malmö och trädhusen i Bollebygd kommer in i bilden. En av Lennart Grebelius visioner var att uppföra ett spektakulärt bostadshus i form av en gigantisk vinge. Inget av projekten har ännu blivit verklighet, men vi får se vackra och fantasieggande skisser och ritningar.
Ville bygga trädhotell
– Trädhusen var hotell som skulle vara byggda på stolpar. Vi ville uppföra 10-15 såna hotell i Bollebygd, i alpmiljö, i New York och i Panama. Vi köpte vacker mark mellan två sjöar i Bollebygd – kommunen där var heltänd på idén – och vi köpte regnskog i Panama att bygga på, avslöjar Lennart Grebelius.
Men projektet stupade på att man inte lyckades få någon hotellentreprenör att nappa på allvar, och är därför lagt på is för tillfället.
– Det finns 120 hektar i Panama ifall nån är intresserad! Det ligger väldigt fint och högt över havet, skämtar Grebelius.
Bilden av Lennart Grebelius blir förstås inte komplett utan några ord om hans konstnärskap. På frukostmötet gav han en snabb sammanfattning av några av sina mest uppmärksammade bokverk från de senaste 20 åren. Han säger att primtal är vackra som vitsippor, och har en inramad diskett som innehåller en miljard primtal hemma på väggen.
– Det finns ingen plats i världen för ful matematik, slår han fast.
”The complete works of Shakespeare – scrambled” är ett bokverk där Gebrelius kastat om bokstäverna i William Shakespeares samlade verk. Det blev en bok på 800 sidor, och i slutet spelar Lennart Grebelius upp en ljudfil där datorns syntetiska röst läser ett valt parti.
Registrerade dödsdömdas sista måltid
”Final Meal Request” är en kartläggning av 300 dödsdömda amerikanska fångars sista måltid, utgiven i bokform. Sida för sida kan man läsa namnen på fångarna, datumen för deras avrättningar samt ta del av vad de åt för sista måltid. Hamburgare och pizza är vanliga beställningar.
– Jag har ägnat rätt mycket kraft åt dödsstraffet, och tycker att det är en väldigt egendomlig företeelse.
Och det känns att han väldigt gärna skulle vilja avskaffa det om han kunde. Därför försöker han peka på det absurda och egendomliga i bestraffningen på det sätt han kan, för att därigenom kanske få några fler att höja handen och utbrista:
– Så här kan vi inte ha det!

Foto: Michael Nystås

Se fler bilder från frukostmötet >>>

Mer information om kommande frukostmöten med Connect Väst >>>

Frukostmötet var ett samarrangemang mellan Göteborgs universitet, Chalmers tekniska högskola och CONNECT Väst i syfte att sammanföra näringsliv och akademi.