Skam den som ger sig.

En ny flaska ginger ale sattes på jäsning efter det första försöket. I ett försök att skapa en färdig drinkmix för Fidel Castros bytte jag ut citronen mot lime och jag bytte ut det vanliga vita sockret mot råsocker. Jag minskade dessutom ner mängden socker eftersom min hälsosamma sida kraftigt opponerade sig mot att pytsa i över en deciliter socker.

Mängden ingefära ökades av den enkla anledningen att det var så här mycket det blev när jag rev ingefärabiten jag hade.

• 4 msk råsocker
• 0,5 krm salt
• 2,5 msk ingefära
• 3 msk lime
• 0,5 krm champagnejäst

Stärkt av de tidigare framgångarna med två flaskor som inte exploderat lät jag denna jäsa tills den var riktigt stenhård, vilket i detta fall tog ungefär 36 timmar.

Efter kylning i ett par dygn avsmakades drycken.Aningens vattnig smak, tyckte jag, och precis som #1 något besk. Kanske för att jag dragit ner så pass mycket på sockret.

Den ökade mängden ingefära gjorde ingen påtaglig skillnad och även denna sats hade rätt spritsig kolsyra med små vassa bubblor.

Lite pressad lime, agavesirap, rom och is avhjälpte vattnigheten och det blev en hyfsad drink att avnjuta i kvällssolen.

Mitt betyg: 4/10

Eftersom det var sökandet efter ”real ginger ale” som fick mig att prova på hembryggeriet var det såklart ginger ale som fick äran (?) av att bli mitt första testobjekt.

Receptet hämtades ur True Brews och ger 2 liter men jag hade bara 1,5-liters flaskor hemma så jag skalade ner ingrediensmängderna på ett ungefär.

• 7 msk vitt strösocker
• 0,5 krm salt
• 1,5 msk finriven färsk ingefära
• 4,5 msk
• 0,5 krm champagnejäst
• Vatten att fylla upp flaskan med

Blandningen fick en svagt ljusgul färg då ingen av ingredienserna var särskilt färgstark, inte alls den färg som jag förknippar med ginger ale, typ Schweppes bärnstensfärgade. Nu vet jag ju att den bärnstensfärgen kommer (åtminstone delvis) från tillsatta färgämnen, så det bleka utseendet var inget större problem.

Flaskan fick stå på jäsning i badrummet, där det är ungefär 20º varmt vid den här årstiden. Det bubblade inte synbart men genom att försiktigt vända flaskan upp och ner efter ett tag såg man att det bildats kolsyra.

Efter knappt 40 timmar tyckte jag att flaskan var ”rock solid with very little give”, indikationen på att den var kolsyrad och klar. Den hade nog kunnat stå lite till men jag tog det säkra före det osäkra.

In med den i kylen för att avbryta jäsningen.

Innan servering hällde jag över på finare flaskor för att det skulle se lite roligare ut och för att bli av med bottensatsen.

Drycken avsmakades i goda vänners lag, naturell och blandad med Gilbey’s Gin eller Captain Morgan’s Original Spiced Rum.

Mja, får jag väl säga.

Drycken smakade visserligen ingefära, men den var ganska besk. Citronsmaken slog igenom och det påminde mer om grape tonic än ginger ale. Kolsyran var vass och spritsig och upplevdes som lite avslagen – kanske på grund av att jag hällde över drycken till finflaskorna.

Att blanda med rom var ingen höjdare, långt från den Fidel Castro jag tänkt mig.

Att blanda med gin var något bättre, men jag är inte jätteförtjust i grape tonic så inte heller denna drink var en hit.

Mitt betyg: 3/10