De första rakhyvlarna var gjorda av obsidian (snabbstelnad lava), kan man läsa sig till, och brons. Naturligtvis kan ingen veta exakt ändå, och brons lär väl inte ha använts förrän på bronsåldern. En sanning är nog att folk har rakat sig med det vassaste de har kunnat hittat där de höll till, och det kan ha varit alltifrån flinta till slipade djurben.Är man intresserad av rakhyvelns historia kan man läsa på Wikipedia, men jag själv är mer intresserad av hur romarna rakade sig. Jag fick nyss en kommentar av Lesz, där har menade på att romarna (de övre skikten) lät slavar raka av deras kroppsbehåring, medelst olivolja och vässat musselskal. Jovisst, det har man ju alltid sett på filmer och så, men var det inte rengöring de höll på med då? Eller var det samtidigt rakning?
Jag har läst mig till att romarna till en början var lika orakade som greker och etrusker, men att grekerna, ungefär 300 före Kristus, anammade det så kallade Alexandermodet, och började raka sig slätt. Naturligtvis, som alltid, hängde romarna på. Hannibal-besegraren Scipio Africanus var, enligt uppgift, den romare som var först med daglig rakning. Nå, vad använde han till att raka sig med då?Well, till att börja med så rakade denne Scipio nog inte sig själv, utan hade nog en grek till det. Vid tiden för Alexandermodet flyttade en hel massa greker till rom, och började försörja sig som barberare. Men jag gissar naturligtvis bara.
En kul detalj är förresten (läste jag här) att romarna körde en rätt nutida stil. Unga killar gillade att ha ett snyggt, kort ansat skägg, men när det första gråa strået dök upp på hakan, ja då var det slätrakat som gällde. Grått i skägget kommer ofta tidigare än grått i håret, åtminstone funkade det så för mig.
Och så höll det i sig. Det var inte förrän Hadrianus dök upp som kejsare som det blev ändring. Han var lite grand vanskapt i ansiktet (har inte orkat kolla upp hur. Troligen var det bara koppärrighet det handlade om), så han anlade ett snyggt skägg. Nu var det skäggmode som gällde i typ 150 år*, ända tills Constantin den store dök upp, och det blev slätrakat igen.
Tillbaks till den varje dag-rakande Scipio Afrikanus. Jag har haft lite svårt att hitta något om romersk rakning. Antagligen har det med att göra att jag tycker det är så jobbigt att traggla igenom allt på engelska, men åtminstone hittade jag det här:
Though archeologists have found a large number of Etruscan razors, they haven't found any Roman razors. At face value a rather odd situation. The explanation is simple: the razors of the Etruscans were made of bronze; those of the Romans were made of iron and, as result, disintegrated.
Järn alltså. Tja, romerska riket utspelade ju sig på järnåldern, så järn låter ju vettigt. Man kan vässa järn hur vasst som helst. Trots det som står ovan, att allt har rostat bort, så har man faktiskt hittat en romersk rakhyvel. Det är den på bilden här bredvid. Den är från cirka 100 efter Kristus (här såldes den). Den ser lite märklig ut, men funkar säkert. Om jag hade haft en egen verkstad, eller ett garage, så skulle jag tillverka en sån och prova. Men det har jag tyvärr inte.---
Läs även andra bloggares åsikter om rom, rakning, historia
---
*Årtal som jag kommer med, ska man alltid ta med en nypa salt.
Romarna körde nog med olivolja, inte rapsolja. Take it, Johnny!
SvaraRaderaAnnars kan jag berätta att jag i yngre dar anlade ett skägg. Det blev rött när jag i övrigt var cendré i barret. En av evolutionens gåtor. En annan var att jag faktiskt hade detta röda i mer än två år.
Inte många brudar blev det...
pf: Det röda i ditt skägg kan ha härrört från en droppe neanderthalblod i dina ådror (mer om det här ). Du borde ha tagit fasta på det - och klubbat ner tjejerna och släpat hem till grottan din.
SvaraRadera