Urban Artroom – gatukonst inomhus

Viktor serverar oss vatten i halvdiskade rödvinsglas, och på toaletten som är helt sönderbombad finns det massa pennor för den som vill skriva sitt namn. Vi gillar redan stället. Det relativt nyöppnade galleriet Urban Artroom är inte alls pretentiöst. Vi tog oss ett snack med Viktor Byhr, mannen bakom stället, och bad honom samtidigt tipsa om hans fem favoritgatukonstnärer i Göteborg just nu.

Det är ett välkomnat inslag i Göteborgs ibland något gamla och stela konstvärld.
Viktor är lite halvsvettig efter att ha tvättat fönstren och börjat sätta upp några tavlor inför lördagens vernissage. Vi slår oss ner och börjar prata lite om stället. Passande nog så ligger Urban Artroom ett stenkast från den legendariska ”Stüssy-väggen” som många av Göteborgs bästa graffitimålare brukade måla på under 90-talet.

Tjena Viktor, hur kom du på att dra igång ett galleri?
– Jo, jag är själv konstnär och hade min första soloutställning i Stockholm 2007. Jag märkte att som oetablerad konstnär så var det  svårt att kommma in på gallerier om man inte ställt ut någonstans tidigare. Så jag ville skapa en arena i Göteborg för oetablerade konstnärer, och för streetart. Jag ville hjälpa kultursverige kan man säga. Det är så många gallerier som bara visar samma slags konst så det behövdes något nytt och fräscht. Sedan tycker jag inte att man ska behöva ha en stor plånbok för att köpa konst.

Okidoki, vad har du haft för dig här då?
– Sen jag öppnade i december så har vi ställt ut Daniel Andersson Boe som går under namnet SEMIO, det var hels sinnessjukt knökat, tror vi räknade totalt 500 pers under hela dagen. Jag vill att en vernissage ska vara en rolig fest, inte stel och svår. Några sitter på golvet och dricker öl, någon kommer in med en pizza. Senaste vernissagen såg jag en hippie stå och dricka en bärs medan han snackade konst med en äldre man i frack som precis köpt en tavla för 16 000 kronor.

Helt ärligt, är inte den här ”streetart-grejen” lite uttjatad vid det här laget?
– Nej det tycker jag inte, inte än. Det finns fortfarande många människor som inte förstår vad det handlar om. Jag har träffat en del människor som har uppfattningen att streetart handlar om att ”förstöra”, när det egentligen är helt tvärtom. Sen var det någon som var rädd att underground-grejen skulle försvinna om det flyttade in på gallerier, men det tror inte jag. Jag tror att det kommer att fyllas på underifrån hela tiden.

Vad händer i framtiden då, några intressanta folk på gång?
– Ja, nu på Lördag är det vernissage för SiMPLE. Sen är det DJ DAINJA i april,
CODE 26 i maj och Anna Wahlberg i juni.

Ok, om du fick drömma lite, vem är din göteborgs-drömkonstnär att ställa ut?
– Hmm, det är nog DOME, för jag vet att han aldrig skulle ställa upp.

 Viktor listar sina favoriter just nu

SiMPLE är en till Göteborg inflyttad tysk konstnär med grym känsla. Han har förgyllt Götet med muralmålningar av väldigt bra kvalitet, klart en kille som kan förändra folks ibland negativa syn på gatukonst. 

 LEJONKAKAN är en göteborgsbaserad konstnär vars organiska mönster en dag växte fram ur en sengångare. I mönstret känner Lejonkakan en stor konstnärlig frihet och med det som grund får han skönheter att växa fram.

SEMIO, en ikon bland långgatorna, sveriges för att inte säga universums (ok överdrift) jordens bästa tecknare. Semio ger ibland väggar det stora nöjet att bära hans verk. Han älskar samarbeten och korsbefruktningar, har du ingen vägg att måla på så får du säkerligen måla på Semios. Verket på bilden är skapat av SEMIO feat. FRÖ och ETNA. 

CODE26. Ett utmärkt exempel på vad som sker då graffitti utgör grunden och tekniken samtidigt har han en hög ambitionsnivå som leder den konstnärliga utvecklingen. Code26 kan göra burners som får ditt lokala top-crew att tappa capen. Samtidigt som hans verk på duk tydligt visar vart Code26 är på väg, rakt mot toppen. 

HADES alfabet kan till en början se ut som nonsensklotter, sedan förstår den som låter tiden tyda texten att det snarare är samtidsdokument och berättelser från långa nätter och korta dagar. Dekadenta runor skulle man kunna säga. Hades alfabet flankerar på bilden två fåglar av Anonym.