Sett på video - Svinalängorna

Var på "Hemmakväll" härom kvällen och hyrde "Svinalängorna". Är glad att darlingen var hemma och såg den med mig och höll mig i famnen, för det är länge sen jag lät tårarna ta överhand i samband med att jag såg en film som var så gripande och mörk som denna. Filmen fick ett grepp om mig som jag inte riktigt var beredd på och överrumplade mitt innersta och formligen drog undan marken som jag trodde att jag stod fast och tryggt på. Den förde mig tillbaka till ett decennium som var glömt och begravt sedan länge.
Filmen handlar om en ung kvinna som konfronteras med sina minnen från en minst sagt trasslig och dramatisk barndom. Och om hennes sorg över sin förlorade barndom då hon istället för att vara barn alltför ofta får ta hand om sin lillebror och alkoholiserade mamma. Men filmen har också ett annat budskap annat än det mörka och dystra som det visar - och det är kampen om att våga släppa det förgångna och gå vidare i livet!
Mörk men samtidigt vacker film som berör ända in själens djupaste vrå och som väcker många känslor och funderingar....