Nu har vi kommit hem från en vecka i fjällen, närmare bestämt boende vid Sälfjällstorget i Lindvallen, Sälen. Lindvallen har en snögubbe som sin symbol och självklart så finns en stor sådan byggd. Den står högst upp i Gustavbacken, en röd pist som Victor nu klarar att åka... Och jo, Niclas och Maria klarar den också. Hjalmar avvaktar ett år eller två med utförsåkning.
Victor gick en veckas fortsättningskurs i skidskolan, i gruppen Snöstjärnorna. Han syns i mitten i bilden nedan. Han kan köra stora fina svängar med sina skidor, men gillar bättre att tävla i störtlopp nerför backarna. Att köra på gupp i skogen är också häftigt. Favoritstället i Lindvallen är Snögubbeborg, ett område med omväxlande skogskörning och pist bland snögubbar, häxor och diverse figurer.
Eftersom Victor nu blivit en sån hejare på skidor så var det inget problem att vara ute och åka med honom. Bara han fick köra först.... För det är otroligt viktigt att vinna, även i skidbacken.
Det bedrevs ett stort kollektivboende tillsammans med mormor, morfar, familjen Klasson och Mathilda & Robert. Så det fanns alltid någon som kunde fixa mat och göra småkillarna Arvid och Hjalmar sällskap.
Vi tog en favorit i repris från förra året och åkte upp till restaurang Snögubben med bandvagn på fondueafton.
Småkillarna Arvid och Hjalmar var lite klena faktiskt. Det började med att Arvid hostade och spydde upp allt han åt. Ett dygn senare började Hjalmars kroppstemperatur att stiga. I torsdags hade han 40,5 grader och vi besökte läkarmottagningen i Sälens by. Farbror doktorn kunde konstatera att Hjalmar hade streptokocker i halsen (efter ett läskigt halsprov), kraftigt förhöjd CRP (snabbsänka) och en vaxpropp i örat (mindre allvarligt). Så sen i torsdags serveras det penicillin två gånger om dagen. Hjalmars allra första kur.
I torsdags kväll var Hjalle preparerad med diverse medikamenter, nästan feberfri och aptiten var åter. Då smygfirade vi hans ettårsdag tillsammans med storfamiljen och han fick smaka på chokladtårtan.
Det finns väldigt mycket att sysselsätta sig med under en vecka i Lindvallen, förutom utförsåkning. Maria uppskattar att sitta i solen och läsa ostört. Mormor vill gå mil efter mil, gärna med en vagn som halkskydd. Mathilda och Robert myser gärna tätt, framför sin dator med en film. Morfar läser tidning i soffan och snarkar. Magnus och Niclas övningskörde nya bilar på Volvos isbana.
Victor provade på skridskoåkning och miniskoter. Båda aktiviteterna låg ett stenkast från vår lägenhet.
Robban var drivande i skridskoåkningen. Skridskor med tillbehör fanns för utlåning bredvid rinken och vi underskattade Victors hockeytalanger. Han fattade snabbt efter lite instruktioner hur man åker på själva skridskojärnet och att svinga klubban mot pucken var han inte sen med.
Och Niclas gamla hockeytakter sitter i sedan sin tid i Tegs SK. Både Niclas och Victor tyckte att det var riktigt roligt att spela ishockey.
Bredvid hockeyrinken fanns det en miniskoterbana. För 20 kronor fick man köra några varv på små söta snöskotrar. Det var lite med skräckblandad förtjusning som Victor körde. Slutsaten är att han uppskattade farten på skidor och skridskor bäst.
Victor gick en veckas fortsättningskurs i skidskolan, i gruppen Snöstjärnorna. Han syns i mitten i bilden nedan. Han kan köra stora fina svängar med sina skidor, men gillar bättre att tävla i störtlopp nerför backarna. Att köra på gupp i skogen är också häftigt. Favoritstället i Lindvallen är Snögubbeborg, ett område med omväxlande skogskörning och pist bland snögubbar, häxor och diverse figurer.
Eftersom Victor nu blivit en sån hejare på skidor så var det inget problem att vara ute och åka med honom. Bara han fick köra först.... För det är otroligt viktigt att vinna, även i skidbacken.
Det bedrevs ett stort kollektivboende tillsammans med mormor, morfar, familjen Klasson och Mathilda & Robert. Så det fanns alltid någon som kunde fixa mat och göra småkillarna Arvid och Hjalmar sällskap.
Vi tog en favorit i repris från förra året och åkte upp till restaurang Snögubben med bandvagn på fondueafton.
Småkillarna Arvid och Hjalmar var lite klena faktiskt. Det började med att Arvid hostade och spydde upp allt han åt. Ett dygn senare började Hjalmars kroppstemperatur att stiga. I torsdags hade han 40,5 grader och vi besökte läkarmottagningen i Sälens by. Farbror doktorn kunde konstatera att Hjalmar hade streptokocker i halsen (efter ett läskigt halsprov), kraftigt förhöjd CRP (snabbsänka) och en vaxpropp i örat (mindre allvarligt). Så sen i torsdags serveras det penicillin två gånger om dagen. Hjalmars allra första kur.
I torsdags kväll var Hjalle preparerad med diverse medikamenter, nästan feberfri och aptiten var åter. Då smygfirade vi hans ettårsdag tillsammans med storfamiljen och han fick smaka på chokladtårtan.
Det finns väldigt mycket att sysselsätta sig med under en vecka i Lindvallen, förutom utförsåkning. Maria uppskattar att sitta i solen och läsa ostört. Mormor vill gå mil efter mil, gärna med en vagn som halkskydd. Mathilda och Robert myser gärna tätt, framför sin dator med en film. Morfar läser tidning i soffan och snarkar. Magnus och Niclas övningskörde nya bilar på Volvos isbana.
Victor provade på skridskoåkning och miniskoter. Båda aktiviteterna låg ett stenkast från vår lägenhet.
Robban var drivande i skridskoåkningen. Skridskor med tillbehör fanns för utlåning bredvid rinken och vi underskattade Victors hockeytalanger. Han fattade snabbt efter lite instruktioner hur man åker på själva skridskojärnet och att svinga klubban mot pucken var han inte sen med.
Och Niclas gamla hockeytakter sitter i sedan sin tid i Tegs SK. Både Niclas och Victor tyckte att det var riktigt roligt att spela ishockey.
Bredvid hockeyrinken fanns det en miniskoterbana. För 20 kronor fick man köra några varv på små söta snöskotrar. Det var lite med skräckblandad förtjusning som Victor körde. Slutsaten är att han uppskattade farten på skidor och skridskor bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar