Gamla bensinmackar

Hej

I början på 1900-talet fanns det endast några få som ägde en bil, i Sverige

 Men de kunde inte ratta in på en mack för att tanka, utan fick köpa sin bensin i lanthandeln, färgaffären eller på apoteket och hade de tur fick de pumpa direkt ur fatet i stället för att hälla med dunk rakt i tanken. Bilarna blev fler, och
den första bensinstationen i Sverige byggdes troligen i Norrköping år 1918 och bar företagsnamnet MACK.
 Och sen kom flera bensinmackar straxt därpå, när de stora internationella oljebolagen insåg att bensinförsäljning var en växande marknad.

Personalen som ju hade ett serviceyrke,  gjorde honör när man kom, dom tankade bilen, putsade rutorna 
och kollade även lufttrycket i däcken.
(Det har man ju också sett på gamla filmer)


I början av 1920-talet dominerade amerikanska och engelska bolag som Shell, Standard och Texaco olje- och bensinmarknaden. Bolagen slöt sig samman i truster och karteller och kunde därigenom sätta gemensamma priser och maximera sina vinster. Dessa bolag kontrollerade över hälften av världens olje- och bensinproduktion och nära 100 procent av den svenska distributionen, serviceanläggningarna, pumparna och importanläggningarna i de större hamnstäderna. Därför var bensinpriset i Stockholm våren 1926 36 öre per liter samtidigt som världsmarknadspriset var 12 öre per liter.
Bilägarnas Inköpsförening, IC, bildades i augusti samma år av åkare och droskägare som ville pressa priserna på drivmedel, gummidäck och smörjoljor. Direkt efter starten började ledningen i IC att förhandla om bästa möjliga priser på drivmedel till sina medlemmar. De kunde dock bara ordna försäljning på kommission från de befintliga importörerna men dessa såg IC som en konkurrent och gav inte några direkt förmånliga priser.

 Små uppstickare på importmarknaden kunde leverera begränsade partier av bensin till IC. Trustbolagen löste ofta snabbt situationen genom att helt enkelt köpa upp de små importörerna. Från 1929 kunde IC köpa in en stor del av sitt behov av bensin från det sovjetiska Nafta-syndikatet, som importerade via ett lager i Stockholm. I trustbolagens marknadsföring svartmålades Naftas bensin som "bolsjevikbensin" och tillskrevs skadliga effekter, men det visade sig snart att samma bolag samarbetade med Nafta på andra marknader.

IC-mack

Flera bensinbolag dök upp:

Koppartrans var ett svenskt bensinbolag som grundades på 40-talet. Det var ett av Sveriges vanligaste bensinstationsmärken under -50 och 60-talen, men försvann under 1970-talet efter att Shell köpt företaget 1963. En Koppartransmack finns bevarad i värmlänska Hemnäs

Under "Andra Värdskriget" minskade bilarna på vägarna på grund av  bensinransoneringen, man fick då kuponger att handla med, och bilägarna fick göra om sina bilar till gengasdrift
(Gengas är en gas som uppstår vid ofullständig förbränning av trä eller kol)


Även1956 blev det bensinransonering pga, energikris,vilket innebar att inga privatbilar fick vara ute i trafiken på söndagarna.Men läkare, distriktsköterskor,brandmän och präster hade dispens att andvända bilen "under tjänsteutövning". 1974 blev det återigen energikris, med bensinransonering som följd. .
(Och det minns jag,man skulle spara på el, tex varannan gatlampa släcktes, osv)

Numera är det ju  återigen tillbaka som det var förr, när man ska tanka kan man också  köpa mat, blommor och andra diverse grejer på samma ställe,
Som jag ser det är cirkeln sluten.
Tycker dock att personalen kunde göra honör när man kommer ;-) !


(Det är roligt att "grotta ner sej" i nåt som är intressant!)
och det märks kanske :-)

 Till sist: ett kort av min mor och far med sin kära "bubbla" nån gång på 50-talet