Google Chrome har många funktioner som webbansvariga kan utnyttja för att förbättra produkten för användaren. Gears är inbyggt i Google Chrome, och därför kan webbansvariga dra nytta av programmeringsgränssnitt såsom offlinelagring. Dessutom kan ett webbprogram se mer ut som ett normalt program i Google Chrome, eftersom användarna kan starta Google Chrome i ett läge med ett väldigt sparsamt gränssnitt, där det inte finns något annat än en namnlist.
Dessutom används en helt ny JavaScript-motor (V8) i Google Chrome, och den är mycket snabbare än andra JavaScript-tolkar. Det innebär att du kan utveckla mer komplicerade och beräkningsintensiva AJAX-program med färre begränsningar vad gäller snabbhet och datorberäkningar. Slutligen bygger Google Chrome på WebKit, så användare av Google Chrome kan ha glädje av de CSS3-funktioner som läggs till i WebKit så fort de lanseras.
Det finns många andra webbläsare du kan välja. Läs om några av de vanligaste webbläsarna på webbplatserna som listas här nedanför:
Google Chromes användaragentsträng är:
Mozilla/5.0 (Windows; U; Windows NT 5.1; en-US) AppleWebKit/525.13 (KHTML, t.ex. Gecko) Chrome/0.X.Y.Z Safari/525.13.
Renderingsmotorn WebKit används i Google Chrome, liksom i andra webbläsare såsom Apples Safari. Webbsidor bör se likadana ut i Google Chrome som i dessa andra webbläsare som också baseras på WebKit. Titta efter webkit i användaragentsträngen om du vill söka efter dessa webbläsare i stället för ett visst namn på en webbläsare (t.ex. Google Chrome eller Safari).
För att hjälpa webbläsaren att återge innehållet korrekt bör du alltid ta med information om innehållet och teckenkodningen i början av dokumentets källkod. Om du använder ramar eller iframe-taggar ska du ange kodningen även i början av dessa ramars källkod. Vissa webbläsare (däribland Google Chrome) känner inte igen kodningsdeklarationer långt ned i dokumentet (t.ex. efter CSS-kod eller skript i head-avsnittet i dokumentet).
Exempel på en bra placering av kodningen:
<html>
<head>
<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=windows-1251">
<script type="text/javascript">
... din JavaScript-kod
</script>
.......
Se även till att webbservern inte skickar HTTP-huvuden som står i konflikt med kodningen. Huvuden som skickas av webbservern åsidosätter teckenkodsdeklarationen på sidan.
Google Chrome läser inte kodningsinformation som deklareras med document.write(). Om du använder denna metod för att deklarera kodningen i iframe-taggar, till exempel, kan tecknen se konstiga ut när ramen återges. I stället för:
frame1.js
document.write("<meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=windows-1251">"); ... annan JavaScript-kod...
... rekommenderar vi:
frame1.html
<html> <head> <meta http-equiv="Content-Type" content="text/html; charset=windows-1251"> <script type="text/javascript"> ... din JavaScript-kod </script> ...
Google Chrome kodar frågeparametrar i webbadresser med procenttecken. Kontrollera att skripten på servern avkodar tecken som har kodats med procenttecken innan några data bearbetas.
Du bör använda en NPAPI-version av plugin-programmet.
ActiveX stöds bara av Internet Explorer (och webbläsare som bygger på Internet Explorer) i Windows. Google Chrome, Mozilla Firefox, Apple Safari och andra stödjer inte ActiveX. Dessa webbläsare använder i stället NPAPI (Netscape Plugin Application Programming Interface).
Det finns några olika sätt att visa JavaScript-fel och att felsöka dem i Google Chrome:
help i felsökningsfunktionen om du vill komma igång.Google Chrome använder en annan renderingsmotor än Internet Explorer, så sidorna kan se annorlunda ut. Apple Safari använder samma renderingsmotor som Google Chrome (WebKit) och sidorna bör se ut på samma sätt.
Det finns flera verktyg du kan använda för att testa din webbplats i Google Chrome:
Kontrollera att alla externa formatmallar skickas med rätt teckenuppsättning och innehållstyp. De ska skickas som text/css eller text/css;charset=X.
Det är bättre att inte ange en teckenuppsättning för en formatmall i HTTP-huvudet. Lägg i stället till deklarationen högst upp (inga föregående tecken, vare sig blanksteg eller radmatningar) i CSS-formatmallen:
@charset "xxx"
Om du inte anger kodningsinformation kanske formatmallen inte tolkas korrekt.
Läs mer om det här ämnet i World Wide Web Consortiums dokumentation på adressen http://www.w3.org/TR/CSS21/syndata.html#charset.
Standardbeteendet hos Google Chromes är att minimera och sedan visa enbart namnlisten i popup-fönster längst ned till höger i webbläsarens fönster. Användarna kan titta på popup-fönstret genom att dra namnlisten till en mer synlig plats. Detta innebär att popup-fönstren laddas så att funktionen på de webbplatser som är avhängiga av dem inte förstörs. Det förhindrar även att oönskade popup-fönster täcker hela sidan och distraherar användaren.
Detta visar att det är något problem med hur SSL används på sidan. Klicka på utropstecknet i Google Chrome så visas mer information om problemet. I många fall beror problemet på att innehållet på sidan är blandat. Det kan till exempel vara så att sidan på den högsta nivån skickas via HTTPS och skyddas med SSL, men att du även har tagit med andra element på sidan (t.ex. bilder, skript eller CSS-kod) via HTTP. Allt material måste skickas via HTTPS om låset ska visas.
Teamet bakom Google Chrome har planer på att stödja programmeringsgränssnittet för HTML5-databaser, liksom de andra programmeringsgränssnitten som WebKit stöder, däribland offlinelagring och arbetstrådar, i en framtida version.
Användare av Google Chrome kan skapa en genväg till en valfri webbsida genom att välja Skapa programgenvägar via menyikonen Sida. Standardinställningen är att nya genvägar skapas med rubriken och favoritikonen på sidan till vilken genvägen pekar.
Du kan ange rubriken, beskrivningen och webbadressen för genvägar i Google Chrome som pekar till din sida genom att ange särskilda metataggar i <head>-avsnittet i dokumentet.
| Om du vill anpassa: | Tagg | Exempel |
|---|---|---|
| Genvägens rubrik | application-name | <meta name="application-name" content="Gmail"/> |
| Beskrivningen (som används om mer utrymme är tillgängligt, till exempel på inställningspanelen) | description | <meta name="description" content="Googles e-postmodell"/> |
| Webbadressen som öppnas då genvägen används | application-url | <meta name="application-url" content="http://www.gmail.com"/> |
| Genvägens ikon | <link rel="icon" href="gmail_32x32.png" sizes="32x32"/> |
Exempel:
<head>
<meta name="application-name" content="Gmail"/>
<meta name="description" content="Googles e-postmodell"/>
<meta name="application-url" content="http://www.gmail.com"/>
<link rel="icon" href=gmail_32x32.png sizes="32x32"/>
<link rel="icon" href=gmail_48x48.png sizes="48x48"/>
</head>
Dessa taggar är mycket lika dem som används i Gears Desktop API. Läs dokumentationen till Gears Desktop API om du vill veta mer.
Google Chrome utnyttjar flera processer samtidigt, vilket innebär att flikar kan köras i egna processer, skilda från varandra och från webbläsarens huvudprocess. Nya flikar som öppnas från en webbsida brukar emellertid öppnas i samma process, så att den ursprungliga sidan kan komma åt den nya fliken från JavaScript.
Google Chrome söker dock efter möjligheter att öppna nya flikar i en separat process om du navigerar den nya fliken till en annan webbplats.
Det lättaste sättet är att använda en länk till en annan webbplats med ett nytt fönster som mål utan att vidarebefordra information om den refererande webbplatsen. Google Chrome tolkar dessa åtgärder som att den nya sidan bör isoleras från den gamla och försöker läsa in den nya sidan i en separat process. Exempel:
<a href="http://differentsite.com" target="_blank" rel="noreferrer">Öppna i ny flik och ny process</a>
Om du vill att den nya fliken ska öppnas i en ny process samtidigt som referensinformation vidarebefordras kan du använda följande kod i JavaScript:
opener för den nya fliken på null så att den inte får åtkomst till originalsidan.Exempel:
var w = window.open(); w.opener = null; w.document.location = "http://annanwebbplats.se/index.html";
Detta fungerar bara för webbadresser på en annan domän eller ett annat protokoll än dem som används på webbsidan som öppnade popup-fönstret. Om sidan som öppnade popup-fönstret finns på adressen http://www.example.com/:
Om du använder Google Chrome och har aktiverat funktionen "Chrome Instant" hämtas de flesta webbsidorna så fort webbadressen har angetts i adressfältet, innan du trycker på Retur.
Om du är administratör för en webbplats kan du hindra Google Chrome från att göra på det här viset på webbplatsen:
X-Purpose: förhandsgranskning
HTTP 403 ("Forbidden").När en användare skriver ett ord i adressfältet söker Google Chrome efter termen och returnerar resultatet via standardsökmotorn. Samtidigt skickas en HEAD-begäran till http://term för att se om det är en giltig webbplats. Om Google Chrome tar emot ett HTTP/2xx-svar (t.ex. HTTP/200 OK) får användaren en fråga om han eller hon vill besöka webbplatsen i stället. Om användaren väljer att gå vidare till webbplatsen anges den som standardmål för den termen för framtida bruk.
Google Chrome visar även frågan om den tar emot:
Du bör kontrollera att webbservern svarar som den borde på en HEAD-begäran och inte bara på GET-begäranden om sidan.
Exempel: om det finns en webbplats på adressen http://project.intranet.example.com och en användare i detta företagsnätverk skriver project i adressfältet:
Användarna kan åsidosätta standardsökbeteendet genom att skriva project/ eller http://project eller genom att välja adressfältsposten project/ i stället för Sök efter project.
Om du tillhandahåller ett OSDD-dokument (OpenSearch Description) kan Google Chrome ta med din webbplats i listan över sökmotorer i webbläsaren. Mer information om OpenSearch finns på adressen http://www.opensearch.org.